Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktförsäljerskan, som för tre år sedan sprang ut och in på
schweitzerierne med sin nätta korg under armen. Har
hon redan förtjenat så mycket, att hon kan köpa ett
guldsmycke till julklapp åt sin gamla mor, och
dessutom bo “i våning“?
Om du frågar henne, så svarar hon med en knyck
på nacken och finner dig oförskämd. Hon vill vara
förnäm, och hon är som Lydiens vackra döttrar, om hvilka
Zenophon talar så mycket i sin “Anabasis“.
Vill du följa med rouéen på hans julaftonspromenad?
Nej, det tjenar till ingenting; man vet ändå hans
marschruta.
Detta är bara en liten profbit af en julafton i
Stockholm.
— — — — — — — — — — — — — — — —
“Således följer du mig ned till stationen“, sade
Arvid, der han och Arthur vid middagstiden på
julaftonen vandrade arm i arm Regeringsgatan uppför till
den förstnämndes hem.
“Ja visst. Men du lofvade, att förtälja om ett
äfventyr, som du haft för icke så länge sedan. Gör det nu!“
“Nåväl då“, svarade Arvid, och derpå omtalade
han för vännen sin “kinesning“ i hyrvagnen med så
lifliga färger, att Arthur ofta afbröt honom med ett
klingande skratt. Då han nämnde att vagnen for åt Stora
Nygatan, afbröt honom Arthur med denna häftiga fråga:
“Hvar stannade den?“
“Vid det hus der du bor.“
“Ser du ett sådant charmant byxtyg“, utbrast
Arthur i detsamma och lutade sig ned vid ett bodfönster,
för att dölja den förlägenhet, som stod att läsa i hans
ansigte. “Jag ska’ gå in och fråga efter priset.“
Arvid var så upptagen af sina tankar på den för
honom okända flickan, att han alls icke gifvit akt på
Arthurs förlägenhet, eller fäst sig vid hans hastiga
utrop. Han sade för den skull med största lugn:
“Skynda dig tillbaka då.“
“Åhnej, jag har besinnat mig. Det ser så dumt
ut att fråga på en vara, som man inte ämnar köpa“,
svarade Arthur och tog Arvid under armen igen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
