- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
31

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var nu fullkomligt lugn, och det spelade till och med
ett belåtet leende kring hans läppar, då han fortfor:

“Nå, hvem fick du då se utträda ur huset?“

Henne, du. Jag följde vagnen, som tog vägen till
norra bangården.“

“Och sedan har du väl återsett henne?“

“Nej. Förmodligen är hon ingen stockholmska, ty
då skulle jag nog fått se henne. Många gånger har
jag gått förbi der du bor, men aldrig sett en skymt af
henne. Men, kanske du, som bor i samma hus, vet
hvem hon är?“

“Åh, hvarför tror du det! Det finnes väl flere
hushåll än vårt i gården, och dessutom ska’ jag uppriktigt
säga dig, att jag aldrig forskar efter hvilka som äro
våra grannar.“

Arvid svarade ingenting, men tänkte så mycket mera.

En timme sednare stod han på norra bangårdens
perrong, och Arthur stod bredvid honom. Signalpipan
ljöd, lokomotivet svarade på sitt gälla sätt, och
långsamt satte sig tåget i rörelse.

“Farväl så länge, Arvid“, ropade Arthur och svängde
hatten. “Helsa alla bekanta i Upsala.“

“Farväl, broder. Jag ska’ helsa dem, men gör du
mig den tjensten och framför min helsning till din far
och mor och — — —.“

Arthur hörde icke mera, ty tåget rusade åstad, men
sjelf ifyllde han, under det han gick hemåt, vännens
mening sålunda:

“Min syster! Ja, nog ska’ jag helsa henne alltid.“

*



Julen förflöt lugn och i all rolighet åtminstone för
våra båda vänner, Arvid och Arthur. Under helgen,
denna betydelsefulla fest, då höga och låga, fattiga och
rika, glädjas med de sina; då nödens bleka och af köld
skälfvande barn bli mättade så långt medlidandet
medgifver; då “klapparne“ stifta vänskap, knyta
familjebanden starkare och ofta äro ett uttryck af en blyg
kärlek mellan de tvenne unga, som med dem tolka hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free