- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
42

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina känslor så oförtäckt i dagen för Arthur. Kanske
han, den skälmen, omtalat allt för Ellen?“

“Dessutom får jag säga dig“, fortfor Arthur, “att
jag på alla möjliga vis talat godt för dig hos syster
min. Men, ditt äfventyr i hyrkuskvagnen — —.“

“För tusan, du har väl inte talat om det heller“,
afbröt Arvid ängsligt. “Hvilka tankar ska’ hon då
inte få om mig?“

“Nej, min vän, dermed har jag tegat som muren.
Men, kom nu in och drick ett glas punsch. Sedan ska’
du ut igen och slå de der knektarne ur brädet. Och
det blir ingen svår sak för dig, det vet jag!“

Dessa sista ord yttrade Arthur med en så
egendomlig blick, att Arvid kände sig både förtjust och en
smula brydd. I dörren, som ledde till det rum, der
Bacchi håfvor voro framsatta och kring hvilka en mängd
unga och gamla skämtade, vände han sig hastigt om,
och hans blickar mötte Ellens. Hvad såg han månne,
eftersom hans vackra ögon glänste i högre färg? Det
tillhör oss icke att nu berätta det.

När musiken spelade upp kom Ellen in till Arthur
och Arvid, som voro inbegripna i ett lifligt samtal.

“Nu, herr Herner“, yttrade hon med ett skalkaktigt
leende, “rycker jag er från glaset. Har ni något
deremot?“

Arvid for upp och en lindrig rodnad flög öfver hans
kinder, då han svarade:

“Ni är stygg i ert skämt, mamsell Herner. Skulle
jag bli ond?“

“Ja, inte vet jag“, utbrast Ellen och skrattade.
“Herrarne bruka med svårighet kunna förmås att lemna
glaset.“ Och med dessa ord gaf hon brodren en
skälmaktig blick.

“Trösta dig“, utropade Arthur skrattande, “den der
tillvitelsen var bara åt mig. Var lugn, kära syster, jag
ska’ visa dig att jag lika mycket tycker om ditt kön.
Lycka till på färden, mitt herrskap!’“

Ett vackrare par än Arvid och Ellen skulle man
få söka efter. Så tyckte åtminstone fertalet af gästerne.
Arvid var också en utmärkt dansör och förde sin dam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free