- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
44

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig, min hustru och mina barn en stor glädje. Ni är
välkommen när ni kommer.“

Arvid bugade sig stillatigande.

Då han var färdig att gå räckte Ellen honom sin
hand med dessa få ord:

“Jag har inte förr haft tillfälle att tacka er.
Mottag nu min tack och var välkommen när ni behagar.“

Arvid ville svara, men han kunde icke få ord.
Hans hjerta var för fullt. Till svar tryckte han sakta
Ellens hand och ilade bort, följd af Ellens blickar. Han
flög trapporna utför. Han jublade i sitt hjerta, ty den
unga flickan hade återgäldat hans handtryckning. Då
ban kom ut på gatan var det nära, att han sprungit
omkull både kaptenen och löjtnanten.

“Se upp, drummel!“ röt löjtnanten ilsket, och
kaptenen brummade accompagnementet dertill.

Arvid betraktade knektarne noga, i tanke att det
var ett par simpla gardister, men då han såg hvilka de
voro, svarade han i sarkastisk ton:

“Ursäkta mig, herrarne äro inte i kasernen nu.“

Med dessa ord påskyndade han sin gång, ty det
var en kall natt, och stod inom kort vid sitt hem. Denna
gång hade han icke glömt portnyckeln. Äfventyret i
hyrkuskvagnen hade gjort honom försigtig.

Då kaptenen och löjtnanten skiljdes åt på Gustaf
Adolphs torg, sade den sist nämnde:

“Nu kan du vara säker på, att jag har dem båda
i mitt våld. Åh, de måste dansa som marionetter för
mig. För att undvika skandal måste hon afskeda
honom, och han? — — — Ja, med honom bör det inte
bli svårt att få bugt.“

Men, akta dig, så att du inte förlöper dig“,
varnade kaptenen i harmsen ton. “Qvinnor äro listiga af
bara. tusan och — —.“

“Åh, var lugn“, afbröt löjtnanten med tillförsigt.
“jag släpper inte så lätt mitt tag. Vi träffas i morgon.
Farväl!“

“Farväl!“

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajoaherner/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free