- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
58

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Ni är en skurk, min herre“, sade Arvid och sköt
löjtnanten ifrån sig. “Det bref, som ni på ett så
oärligt sätt bemäktigat er, för att dermed störta en ädel
qvinna, befinner sig i mitt våld.“

Ett ursinnigt rytande hördes från löjtnantens
läppar och med en panthers vighet störtade han på Arvid,
som var oförberedd på anfallet.

“Hit med brefvet“, hväste von Sporre, som lyckats
få tag om Arvids strupe med ett par fingrar, “annars
stryper jag dig som en hund!“

Arvid ryckte till. Förtviflan gaf honom krafter. Han
var fri. I blinken måttade han ett väldigt knytnäfslag
åt sin motståndares ansigte. Slaget träffade och det med
den verkan, att löjtnantens näsa och mun sprungo i
blod.

“Stå på dig, Arvid“, ropade i detsamma en stämma
nedifrån Skeppsbron. En gestalt syntes skynda trappan
uppför och snart stod han vid statyn.

“Arthur!“ ropade Ellen, som genast kände igen
brodern. “Hjelp oss mot — —.“

Fortsättningen gick förlorad i de högljudda eder,
som löjtnanten utöste, då han, blödande, tog till
flykten uppåt slottet.

“Släpp honom inte“, skrek Arvid och sprang efter.
“Vi ska’ kalla på polis! Han ska’ inte undgå en
välförtjent näpst!“

Löjtnanten sprang, som om det gällt lifvet, och
snart hade han hunnit upp hyrvagnen. Utan att yttra
ett enda ord hoppade han in och hans kamrat skrek i
detsamma ett dundrande:

“Kör!“

Men i samma ögonblick voro också de båda
ynglingarne framme och i sin blinda ifver fattade Arvid
tag i ena hästens betsel, för att hejda djuret. Men detta
lydde heldre sin herres maning och reste sig på
bakbenen. Arvid hann icke springa undan så fort som
tillbörligt var. Hästhofven träffade honom i bröstet och
han slungades våldsamt åt sidan. Ett dubbelt
hånskratt hördes inifrån vagnen, när den i ilande fart
försvann. Ingen såg hvarthän den tog vägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free