- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
63

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stora, vida verlden“ i gubbens tittskåp. Gesäller och
gardister, bokhållare och bodkarlar, månglare och
mångelskor, sotare och bagare, skomakare och skräddare,
sedesamma och fräcka qvinnor, alla dessa, och flere
andra knuffas och trängas fram och åter, rulla i
gröngräset eller filosofera på något af de många sätena
längs körvägen. Och i Tivoli, hvilket larm från
menniskoläppar och blåsinstrumenter! Dansörernes jernbeslagna
klackar och “lokomotivets“ gnisslande läte med de
utanför stående kavaljerernas kärlekssnack! En harmoni
af ganska egen beskaffenhet. Här äro också våra
“försvarare“, om hvilka vi mången gång ha skäl att
utropa: “Gud beskydde oss för dem!“ De äro högsta hönsen
i korgen. Det plägar alltid vara så, när det är fråga
om lek.

Titta in för ett par ögonblick i “Tivolicaféet“. Der
serveras ingen spirituosa, ty vederbörande resonera som
så, att det skulle komma att gå allt för “spirituelt“ till
väga utomhus, såvida de sporrbeklädde och med
dylikt “klirr-klirr“ försedde kavaljererne finge göra sitt
heta blod sjudande af Bacchi safter. Och de ha nog
rätt, desse välvise herrar, som styra vårt lättstyrda land
alldeles som om det låge på en vulkan, färdig att i
hvarje minut bryta ut.

Se i luckan straxt till venster vid ingången.
Hvilket rosigt anlete och hvilka friska läppar! Mången käck
bergets son från andra sidan Kölen kastar en
beundrande blick ditin. Mången sabelskramlande hästgardist
tager sitt förfärliga vapen under armen och smyger på tå
fram till ett bord. Alla hylla “Tivoli blomma“. Men
af damerna får hon just icke så vänliga blickar, ty det
kunde många gånger hända att den artige kavaljeren
med ens glömde sin huldgudinna, för hvars skull han
öppnade den slutna börsen och trollade fram öl,
svagdricka och kaffe, för de rosiga kinderna, de högröda
läpparne och de blixtrande ögonen i luckan. Ack,
“Tivoli blomma“ tjusar icke längre än under vårens och
sommarens korta dagar! Må hon derföre icke gömma
sin fägring!

Och när qvällens lätta skymning smyger sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free