- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
68

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

10.



Som läsaren af det föregående kan finna, hunno
icke många dagar gå till ända, förrän Arvid af Ellens
läppar mottagit detta ljufva budskap: jag älskar dig.
Det finnes så många som tillförne nöjaktigt förklarat
huru det går till vid dylika uppgörelser, och för den
skull hoppa vi djerft öfver denna tilldragelse, hur vigtig
den än är i denna historia. Glädjetårar, suckar, löften,
kyssar — — allt känna vi till förut, och dessa heliga
ögonblick anse vi alltför höga och rena, att orena dem
med vår prosaiska penna, Nog af, allt hade gått enligt
hjeltens och hjeltinnans innersta önskningar. Således
icke ett ord mera om de minuterna. Endast det måste
vi tillägga, att förbundet hade knutits en skön
månskensafton i Skeppsholmens vackra alléer. Ellens
föräldrar visste ännu icke om det skedda. Icke en gång
Arthur hade ännu erhållit kunskap derom. Blygheten
bjöd de älskande att ännu en tid gömma sin ljufva
hemlighet.

Men, deras hemlighet var dock känd, såsom vi i
det följande skola se.

Det var ungefär fjorton dagar efter de ungas
sammanträffande på Djurgården och deras opåtänkta möte
med von Sporre. Regnet, som hela dagen varit ytterst
fint och genomträngande, hade tilltagit och man kunde
den qvällen med allt skäl säga, att det “stod som spön
i backen“. Gaslyktorna glimmade så melankoliskt på
de nästan öde gatorne, och de vandrare, som behofvet
tvang ut, skyndade så fort de kunde, att uträtta sina
ärenden, för att derefter få krypa in inomhus, äfven om
det var aldrig så litet och otrefligt.

Och likväl fanns det en stor del af hufvudstadens
befolkning, som både denna och flere nätter icke hade
annan hufvudgärd än den mossiga stenen, annan bädd
än den genomblötta marken, annat tak än de grådaskiga
molnen, eller de af regn drypande trädgrenarne på
Djurgården och utom stadens tullar. Desse uteliggares lif
är väl det sorgligaste man kan tänka sig. Tänken er,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free