Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riddarhustorget ett ärende.) Sedan hon sansat sig
berättade hon, att då hon kommit ut från det ställe, der hon
varit, hade en herre, som stod i hörnet af Stora
Nygatan, kommit fram till henne och helsat. Malin hade
genast känt igen löjtnant von Sporre. Han hade då
frågat henne om oss, ty han sade, att han spionerat ut
att hon var i vårt hus. Han hade också sport om
brefvet, det olycksaliga du vet, men som Gud ske lof
nu är offradt åt lågorna. Likaså hade han frågat efter dig,
och utöst smädelser mot dig. Malin hade likväl icke
gifvit honom svar på tal, utan under tystnad fortsatt
sin väg. Löjtnanten följde ihärdigt och när de kommit
till en af gränderne, hade han fattat henne i armen och
bedt henne stanna. Malin hade då skrikit till, slitit
sig lös och sprungit, alltjemt förföljd af von Sporre.
Hvart han tagit vägen, det kunde icke den stackars
flickan veta. Af en händelse gick pappa fram till ett af
fönstren och tittade ut. Hvad han då såg talade han
ej om så länge Malin var inne, men då hon blifvit så
pass lugnad, att hon kunde återgå till sina sysslor i
köket sade han att den förste han såg på gatan, var
löjtnanten, som sakta gick fram och tillbaka utanför
huset midt emot vårt. Men då han af en händelse kom
att se uppåt våra fönster måtte han blifvit varse pappa,
ty blixtsnabbt hade han försvunnit i en af gränderne.
Pappa tittade ut på gatan många gånger den qvällen,
men löjtnanten var och förblef borta. Emellertid är
Malin så förskrämd, att hon knappt töres gå ut ens på
ljusa dagen. — — —.“
Hvad som den unga fästmön vidare hade att
förkunna, öfverhoppa vi, och delgifva våra läsare i stället
ett utdrag af Arvids bref till Ellen.
Upsala den 1 nov. 187...
“Käraste Ellen!
— — — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — — —
Ändteligen ha tentamina börjat. Jag går hvarje
dag som i ett svettbad. Den tid, då man tenterar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
