Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det inte skinn jag har i mina säckar? Hvasa’? Du tror kanske, att det är svenskar! Ha, ha, ha! Vore det sådana, skulle du, sannerligen vid St. Jakob visa dig mindre stortalig, din eländige pratmakare. Packa du dig genast undan och låt vaktens befälhafvare sköta sina åligganden, dem han begriper tusen gånger bättre än du!»
Dessa djerfva ord hade en förunderlig verkan på den jättelike slagtaren. Han kom sig icke för att yttra ett enda ord. Den bakom honom stående folkmassan, som annars skränat och tjutit vid det minsta motstånd de rönt, höll sig nu stilla. Gutofskys djerfva uppträdande hade icke blott slagit den med häpnad utan äfven gjort den kraftfulla verkan, som ett hurtigt uppträdande merändels åstadkommer på förslavade och i följd deraf försoffade naturer.
Endast underofficeren bibehöll ännu någorlunda sin fattning.
»Du säger, att du skall till Kreschkow», sade han i något mildare ton.
»Ja», svarade Gutofsky kort och godt.
»Men, du vet ju, att ingen får slippa ut här nattetid. Öfversten har vid strängt straff förbjudit detta.»
»Jag vet det», inföll Gutofsky. »Du vill således inte öppna godvilligt.»
»Naturligtvis inte. Jag riskerar då att få huden full med knut, eller i värsta fall att mista hufvudet.»
»Nå, då vet jag en nyckel, som genast skall öppna porten och derjemte fullkomligt freda dig», sade Gutofsky, under det han började trefva i bröstfickan. En ångestsvett höll på att betäcka hans ansigte då han icke genast hittade det han sökte.
Härunder voro underofficerens blickar stadigt fästade på Gutofskys anlete, liksom ville han deri läsa, hvad som försiggick djupt nere i hans själ.
Den tafla, som nu framstälde sig med sina lefvande bilder, var högst egendomlig och väl värd en skicklig målares pensel. I förgrunden den grå och ojemna stadsmuren med porten, hvarifrån regnet, som någorlunda aftagit, sände ned små bäckar; der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
