Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sjuklig växte på tufvorna i det
jernhal-tiga vattnet. Den sista gransångaren sisade
i skogen, och nattskärran flög, som om den
varit drucken, än åt höger än åt vänster,
än upp än ned, försvann då och då i natten,
tryckte sig platt mot vägar och stigar, satt
längs med trädgrenarna, kurrade och spann.
Folket afskyr nattskärran, och denna afsky
gjorde väl sitt till, att Kristian tyckte, det
alt såg så sorgligt och nedslående ut. Den
yttre naturen tedde sig för honom såsom
hans sinnesstämning lät honom uppfatta den.
Den där historien om Jalo kunde han då rakt
inte få ur sitt hufvud. Med Jalo voro
förbundna alla minnen från den sist förflutna
delen af hans lif. Alt hvad han drömt och
längtat efter, alt som ängslat och skrämt
honom, pinat sig in i hans sinne, alt hade
rört sig omkring Jalo. Huru väl mindes
han icke, när Jegor Timofeitsch Ivanoff
öppnade sin handel i Tervola by. Alt som förut
måste hämtas från staden kunde nu fås hos
Jegor Timofeitsch. Denna Jegor, huru hade
han icke varit smilande och ödmjuk, huru
hade han icke nästlat sig in hos enhvar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
