Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Sune Haraldson, kom ut! Possadnikens folk
söker dig. Rörik stallare har bud till dig.
Vredgad steg Sune upp och sade:
— Säg dem, att vilja de mig något, träffas jag
hur bittida om morgonen som helst, men nu vill
jag ha ro till natten.
Prästen sprang ut för att mäkla fred. Han
steg upp i homejan, ett hängtorn vid gårdsporten,
från vilket man kunde underhandla med dem, som
ville tränga sig in. Han hade knappast hunnit
säga ett ord, förrän han träffades av en pil och
föll baklänges ned från tornet mitt ibland vakten.
Därutifrån hörde man Rörik Grimson besvärja
vakten att kalla ut Sune Haraldson, eljes skulle
en olycka inträffa.
Man bar budet till Sune och berättade på
samma gång om munkeprästens död. Då blev
Sune vred på allvar, tog sina vapen och sade,
att han vore där i kraft av lag och fördrag;
novgorodske män skulle inte slippa in i Gutagård, så
länge han levde.
Men unge Stenkil och kvinnorna besvuro
honom så länge att gå ut och tala med Rörik, att
han omsider övervann sig själv och sin vrede och
gick. Men det var för sent, ute på
gården slog en sprakande flamma upp mot honom.
Ett stort virkeslager mitt emot Gutagård hade
blivit påtänt, och därifrån hade elden spritt sig
även till pålverket kring gården, som nu brann i
full låga. Flammorna stego gnistrande upp mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
