- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
719

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjelfva garfningen försiggår vanligen helt och hållet genom »färger»
(jfr ofvan om underläder), 4 å (> stycken, hvilka undan för undan friskas på
med malen bark. Härvid användes jemte ekbark ofta granbark och vid en
del garfverier t. o. m. uteslutande den sistnämnda. Älven förekomma
tillsatser af starkare garfmaterial, såsom quebracho etc. (jfr ofvan). Under hela
garfningstiden, som här är från ett par månader till ett hal fl år eller något
mera, allt efter hudarnas beskaffenhet, slås hudarna upp med passande
mellanrum, hvarjemte de äfven genom omröring »drifvas» uti karen. Garllösningarna
innehålla vanligen upp till omkring 1 % garfåmne eller något mera.

Sedan hudarna färdiggarfvats, underkastas de en efterbehandling, som
här är mera komplicerad än vid underlädret. Sålunda »våtvaskas» de (d. v. s.
utstrykas med »vaskjern , ett verktyg med stum, rätlinig egg insatt i ett
handlag af trä) för att »gifvas fason», smörjas med tran och talg eller andra
fett-ämnen, utstrykas och afhyflas (»falsas») samt svärtas med jernlösning och
hresilja. Särskilda läderslag, såsom koläder, rossläder, plattläder m. 11.
underkastas olika detaljbehandling. Inpressning af konstgjord narf sker
genom öfverrullning af lädret med uthuggna valsar af stål eller hrons;
»glas-ning» utföres med ett afrundadt stycke glas.

Af mineralgarfningsmetoder är beredningen med alun och koksalt den
äldsta. Härvid inverkar koksaltet på hudens coriin, hvarjemte lerjord (såsom
basiskt sulfat) utfälles på liudfihrerna och befordrar härigenom såväl dessas
skyddande från förruttnelse som bibehållande i böjligt skick. I stället för
alun halva äfven användts svafvelsyrade salter af jern- och kromoxid o. d.
En förbättring i mineralgarfningen torde onekligen vara alt, i stället för
neutrala, använda basiska salter, hvilket föreslagits af hland andra Knapp i hans
metod att garfva med basisk svafvelsyrad jernoxid. I Sverige har s. k.
pa-tentgarfvadt läder framställs medels basiskt lerjordssulfat med eller utan
kombination med vegetabiliskt garfämne. Af större betydelse har den s. k.
krom-garfningen, som först föreslagits af Heinzerling, hlifvit. Denna utföres
numera på väsentligen följande sätt: Skinnen vaikas först i ett svagt bad af
surt kromsyradt kali, hvartill hlifvit satt så mycket saltsyra, alt kromsyran
frigöres, samt lemnas i badet, tills skinnen hlifvit gula. Därpå komma
skinnen i ett had af undersvafvelsyrligt natron, hvilket likaledes är försatt med
saltsyra för all frigöra svafvelsyriighet, som reducerar kromsyran till oxid,
hvilken då utfälles på fibern. Kromlädret, som vid rigtig beredning blir
mycket starkt, framställes hufvudsakligen i Nordamerika, men har pä senaste
tiden börjat allt mera tillverkas äfven i Europa.

Vid sämskgarfning ingnides fett i huden, hvarpå genom en
jäsningsprocess. bildade oxidationsprodukter varaktigt fastna pä fibern. På coriinen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0759.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free