Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tarier m. m. Härtill komma en sekreterare och en ombudsman, ett biträde
för mariningeniörsärenden, registrator, revisorer och kassör m. 11.
Loisverket utgöres af lots- och fyrplatserna samt de öfriga
säkerhets-inrättningarna för sjöfarten och den personal, som har till sin uppgift att betjena
och vårda dem. Rikets kuster och närliggande farvatten indelas i detta
hänseende i åtta lotsfördelningar.
Hvarje sådan fördelning förestås af en lotskapten, som har till sitt
närmaste biträde en lotslöjtnant. Lotspersonalen delas i öfverlotsar, å
större lotsplatser, lotsförmän, kronolotsar, som äro mästerlotsar, lotsar, exlra
lotsar och lotslärlingar. Fyrpersonalen delas i fyrmästare, fyrvaktare och
fyrbiträden. Vid lifräddningsanstalterna å rikets kuster finnas dessutom
upp-syningsmän, båtstyrare och roddare.
Ehuru en i sig sjelf civil inrättning, eger dock lotsverket en militärisk
organisation och militära rangbestämmelser, hvarjemte befälet och
personalen äro stälda under krigslagarna, en hvar enligt den honom tillkommande
rangen. Den uniform, som af befäl och personal bäres, är i lnifvudsaklig
öfverensstämmelse med den vid Kongl. flottan anlagda utom i de lägsta
graderna.
Lotskaptenerna och lotslöjtnanterna utnämnas af Kongl. Maj:t och tagas
i regeln ur Kongl. flottans officerskår och dess reserv.
8. Lifräddnings- och bergningsväsen.
För bergning af fartyg och gods vid strandningshändelser å rikets kuster
bildades vid slutet af 1600-talet s. k. dykeriinrättningar, till en början af enskild man
och sedermera af enskilda associationer, som benämndes dykerikompanier. Cfenom
nådiga beslut tillförsäkrades dylika inrättningar för någon viss tid uteslutande
rättighet att berga fartyg ocli gods emot viss bestämd lön eller ersättning.
Under 1700- och början af 1800-talet utfärdades en mängd stadganden och
föreskrifter, kvarigenom dessa kompaniers verksamhet och privilegier stundom
inskränktes, stundom utsträcktes. Genom Kongl. kungörelsen den 23 September 1830
medgafs, att i stället för det gamla dykeribolaget, hvars oktroj med år 1827 hade
upphört, finge bildas ett aktiebolag på 25 år för dykeri- och bergningsanstalternas
besörjande, med åliggande att på alla punkter af rikets hafskust foga verksamma
anstalter för skeppsbrutnas räddning till lif och egendom. Detta nya bolag eller
dy-kerikompani kom likväl icke till stånd, och har någon dylik anstalt sedermera icke
funnits, förrän Bergnings- och dykeribolaget Neptun, nu en af verldens förnämsta
inrättningar i detta hänseende, år 1870 bildades här i Stockholm af konsul Liljevvalcli.
Ett annat slags lifräddningsanstalter bildades emellertid af staten och gjordes
början härmed redan 1855.
Det var egentligen kommendören vid Kongl. flottan J. M. Melander, som,
sedan frågan bragts å bane i riksdagen men af brist å anvisade medel fallit, i ett
längre föredrag inför örlogsmannasällskapet påvisade, att något måste göras för att
bispringa menniskor vid vissa platser, där årliga förlisningar egde rum. Och de ställen,
som af honom utpekades såsom de, h vilka i första rummet borde förses med lif rädd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
