Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Landshöfdingetiden (1856-1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söner, och han slutade med det yttrande, att en
undersåte, synnerligen då han var tjensteman, icke
hade rätt att säga nej, då hans konung ansåg honom
passa för en vigtig plats och, såsom nu, bad honom att
densamma mottaga. Jag hade småningom blifvit bragt
ur den ena försvarsställningen efter den andra och
var nära att blifva besegrad, då jag slutligen måste
låta mina dåliga ögon såsom reservtrupper rycka fram
i elden. Jag berättade oförbehållsamt, huru genom de
senare årens ansträngningar dessa blifvit till den
grad försvagade, att doktor Minton ålagt mig att på
det sorgfälligaste akta dem, och tillade, att jag,
äfven ur denna synpunkt, omöjligen kunde stå ut
med det öfverhopande arbete, som ett öfvertagande af
civildepartementet skulle medföra. Konungen tycktes ej
vilja sätta tro till detta, dock fullt sanningsenliga
skäl, ålade mig att rådfråga hans egen lifmedikus
Lundberg samt att mera noga öfverväga saken och om
tvänne dagar återkomma för att afgifva ett bestämdt svar. Slutligen
förklarade hans majestät, att kronprinsen och
excellensen Sparre voro de enda personer, som hade
kännedom om det nu tagna steget, hvarför hans majestät
önskade, att jag icke skulle derom meddela mig med
någon annan. Häruti lyckades jag dock utverka ändring
i afseende på min närmaste chef, statsrådet Fåhræus,
hos hvilken jag nödvändigt måste anmäla min ankomst.
Vid utträdandet från konungen var jag visserligen
lika bestämd som förut att icke mottaga det mig
nådigst erbjudna förtroendet, men svårigheten var
att på ett sådant sätt kunna afgifva det nekande
svaret, att hans majestät icke deraf sårades. Dertill
måste kronprinsen och excellensen Sparre vara mig
behjelpliga, hvarför jag så skyndsamt som möjligt
besökte dem båda och erhöll deras löfte att för mig
göra hvad de förmådde. Detta löfte uppfylde de äfven
samvetsgrant, ty då jag två dagar senare instälde
mig hos konungen, mottog högstdensamme med långt mera
saktmod och lugn, än jag hade väntat, förklaringen,
att jag stod fast vid mitt redan förut tillkännagifna
beslut, och han afskedade mig till och med på det
mest godhetsfulla sätt, jag kunde önska.
Ett eget förhållande vid hela denna underhandling var,
att chefen för civildepartementet, densamme som jag
bort efterträda, blifvit derom lemnad i fullkomlig
okunnighet. Då jag instälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
