Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Landshöfdingetiden (1856-1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta ämne bragte jag ofta på tal vid de tillfällen,
då jag med länets större jordbrukare sammanträffade,
och fann med glädje, att deras tankar länge varit
riktade åt samma håll. För att vinna framgång åt
denna fråga, som kräfde betydliga penningeanslag,
måste dock densamma framstå såsom en angelägenhet af
vigt för hela den södra delen af landet – icke endast
för provinsen Skåne. I sådan syftning öfverenskoms
om sakens bringande å bane vid det år 1855 under
landshöfdingen baron Kræmers ordförandeskap i Upsala
församlade allmänna sjunde svenska landtbruksmötet,
hvilket senare äfven till kunglig majestät aflät
framställning om inrättande i södra Sverige af ett
nytt landtbruksinstitut. Denna mötets skrifvelse
remitterades den 27 mars 1856 till mitt utlåtande med
föreskrift, att jag borde undersöka, huruvida någon
för sådant ändamål passande egendom kunde vara att
tillgå, samt i sådant fall afgifva förslag i afseende
på de åtgärder och kostnader, som erfordrades för
ött dylikt läroverks inrättande och underhållande.
Långt förut hade jag, gemensamt, med åtskilliga af
de possessionater, som voro ledamöter af skånska
hushållsföreningen, gjort försök i enahanda
riktning, genom att hos kunglig majestät begära
upplåtande för ändamålet af en del jord under Dalby
och Flyinge kungsgårdar. Detta förslag strandade
dock på grund af stuteristyrelsens deremot gjorda
invändningar. Ett försök att mot ständigt arrende få
öfvertaga någon del af den till biskopstolen i Lund
anslagna jordegendom rönte ej heller större framgång;
och likadant blef förhållandet, då jag ifrågasatte att
erhålla något af de många inom provinsen befintliga
militieboställen. Öfverallt möttes jag af obenägenhet
eller tvekan. Efter ankomsten af kunglig majestäts
nyss anförda remiss af den 27 mars 1856 utfärdades
kungörelse, att hågade säljare kunde anmäla sig
för aflåtande af till landtbruksinstitut passande
egendomar. Åtskilliga anbud inkommo visserligen,
men de befunnos alla, efter granskning, oantagliga.
Under sådana förhållanden, och då det syntes nära
nog omöjligt att på annat sätt komma i besittning
af någon till landtbruksinstitut lämplig egendom,
hemstäldes till mig, huruvida jag ej skulle vilja
för ändamålet upplåta den mig såsom boställe på lön
anslagna Alnarps kungsgård. Densamma hade genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
