Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Landshöfdingetiden (1866-1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustru och dotter anträda den utländska resa, som länge
varit besluten, men någon tid måst uppskjutas till
följd af bonderörelsen. Under denna min frånvaro
erhöll jag litet emellan underrättelser från
landssekreteraren i länet. Dessa voro i allmänhet föga
oroande. Å vissa ställen hade nya arbetsinställelser
börjat, å andra hade de tredskande bönderna återgått
till ordning. Häradsrätterna voro i full verksamhet
och dömde ett betydligt antal af de uppstudsiga
till afflyttning från hemmanen, dels genast dels
vid kommande fardag. Ingenstädes hade den lagliga
ordningen blifvit rubbad, hvadan jag ej heller behöfde
hufvudstupa återvända till hemorten.
Kort efter min hemkomst verkstäldes den 2
och 3 november två vräkningar inom Herrestads
härad. Kronofogden befarade dervid motstånd,
emedan allvarsamma oroligheter nyligen inom det
närbelägna Kristianstads län egt rum vid en dylik
förrättning. Af sådan anledning erhöll han till sitt
biträde fyra kronolänsmän och åtta fjerdlngsmän,
hvarjemte jag under dessa dagar med landssekreteraren
uppehöll mig i Ystad, beredd att i händelse af
behof använda der förlagda husarsqvadron eller
vidtaga andra erforderliga åtgärder för lugnets
upprätthållande. Dessa försigtighetsmått gjorde
nödig verkan, och vräkningarne kunde utan alla hinder
verkställas.
Deremot mötte den lugna och sansade men bestämda
kronofogden Witthoff öppet motstånd vid en dylik
förrättning å Frihult under Söfdeborg den 11
december. Detta mål handlades skyndsamt vid urtima
ting den 2 påföljande januari, då hemmansinnehafvaren
Kristian Andersson ålades att träda i häkte och
sedermera ådömdes två års straffarbete, hvarjemte
Tullbergs så kallade sekreterare, den beryktade
Eskil Larsson, erhöll någon tids fängelse för de råd
och uppmaningar till motstånd han låtit komma sig
till last.
På grund af dessa tilldragelser utfärdades emellertid
å nyo, under den 2 januari 1869, en mycket allvarsam
kungörelse, för att ännu en gång söka förmå de
tredskande frälsebönderna att återgå till deras pligt,
och hvaruti de särskildt upplystes om det stränga
straff, som enligt 10 kap. strafflagen följer å brott
mot offentlig myndighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
