Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I trollens våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanklämd och visar märken efter fingrar, vilka måst
slitas ifrån den, små fingrar, som den bittraste
vånda gjort starkare än järnet, arma, små fingrar,
vilka sugit sig fast som snäckan vid klippan. Den
gamle tänker stillsamt, att järnet lättare mjuknar
än hårda sinnen. Så suckar han över allt det onda
i världen, men ler fort på nytt, ty graven är honom
närmare än livet.
Herr Anders förmärker också att låsvredet förändrat
form. Han ser det först på tredje dagen efter
bröllopet. Omtumlad av älskog och dryckenskap har
han raglat omkring bland beskänkta gäster, men vid
den sällsamma synen, blir hans hjärna klar. Och han
stirrar i namnlös fasa på märkena efter fem i järnet
inborrade fingrar.
Långsamt stryker han sig över ögonen. Hellre ville
jag vara blind, tänker han skyggt, än skåda detta. Gud
vare oss nådig! Visst är att trollen äro nära.
Ånyo stryker han sig över ögonen.
»Jag ser törhända i blindo», mumlar han, och till sin
unga husfru mäler han ej ett ord om detta, men det
är något, som skiljer dem åt, och Ellen lägger sig
ej villigt i hans famn. Hon retar och plågar honom,
eggar hans fåfänga, vill ha honom djärv och grym,
men också säker på målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
