Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forna vindbryggan förmedlat slottsholmen med
fastlandet, rullade landån in på en ganska rymlig
borggård och fram till ett valv, där det luktade
stenfukt och något obestämt ålderdomligt, som om
seklens andedräkt imbiberat luften. Från den robusta,
svenska högsommaren med tungt blå himmel och tungt
vaggande, gyllene sädesfält, kom Carl-Sebastian in
i den feodala unkenheten så brådstörtat, att hans
amerikanism reste borst: By Jove, här skulle vädras!
På översta trappsteget i portalöppningen visade
sig, så snart vagnen höll, en sirlig gubbgestalt
med snövita hängmustascher, hög, smal panna,
fortsättande i bengul kalhet över hjässan. Av de
säkerligen en gång martialiska ögonbrynen funnos
endast stubben kvar. Ögonen voro rödsprängda och
liksom överdragna med en färglös hinna. Men näsan
var alltjämt ett praktstycke från örnnäseperioden
under den förste Bernadotte. Alldeles givet hade
nittioåringen prytt sin plats i »Hvita hafvet», på
lustslotten och i officersmässen. Carl-Sebastians
nymornade skolkunskaper frammanade vid åsynen av
onkeln Per Brahes kända deskription över gamle kung
Gösta: »En välskickad mun, röda läppar, blommor på
kinderna, passelig mans längd och utöver all sin
lekamen välskapt.»
»Välkommen till dina fäders hus, unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
