Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frände», sade en underligt på en gång stark och spröd
röst. Man kunde jämföra den med en malmklocka, vilken
ringt så länge, att den slutligen brustit.
Handen, som räcktes Carl-Sebastian, var iskall och
torr som bränt trä.
»Tack bäste onkel», svarade »unge» baron, och tänkte
i detsamma. »Det här är absolut en roman eller en
Holbergs komedi. Jeppe, Jeppe, inte är du baron!»
»Har du posten, Quartus», ropade översten till betjänten.
»Ja, herr översten. Det vill säga, det var ingen.»
Hette karlstackaren Quartus? Carl-Sebastian
framställde sin förvåning över namnet, när herrarna
placerat sig i rökrummet, efter att ha ätit lunch i en
typisk adelsmatsal med exposition av familjeporträtt
ända från Ehrenstrahl, Pasch, Roslin och Breda till
Per Krafft, Köhler och Sandberg. Porträtt av yngre
data utgjorde ett fåtal.
»Heter betjänten verkligen Quartus», sporde Carl Sebastian.
»Nej fanken heller. Han heter Olsson, men det är Olsson
den fjärde i rätt nedstigande led. Med honom utslocknar
dynastien. Han lär ha haft en olycklig kärlek till en
högättad fröken. Hon anade naturligtvis inte hans lamentabla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
