Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och efter vi nu inte längre är ovänner, så
kunde du väl inte ha något emot det.»
»Nej, det kunde jag inte förstås», tyckte Jan
Anders. »Eller hvad säger du, Karolina?»
Ja, Karolina tyckte också, att det var bra.
Och så skickade de efter flickan. Hon tyckte
detsamma. Och så togo gubbarna sig en gök på det,
och det blef ändå konjak i den göken. Och så
var saken klar.
Men så skulle de till att tala om hemgiften,
och då var Jan Anders så själaglad, så att han
skulle göra sig kvick, och därför sa’ han som så:
»Om vi skulle ge dem det stycket, som är
emellan gärdsgårdarna. Det skulle bli ett litet
nätt plogland, där fårorna kunde löpa jämt», tyckte
han.
Lars Anders började dra’ öronen åt sig. Han
trodde, den andra ville drifva med honom, och
därför tittade han snedt på Jan Anders.
»Hvad var det du sa’?» sa’ han.
»Jag sa’ väl inte något farligt?» tyckte Jan
Anders.
»Den gamla ormen sitter alt i dig», sa’ Lars
Anders. »Du har nog inte glömt, hur du gick och
knogade oppe i stenröset.»
Men då var det Jan Anders, som blef arg.
Han flög opp ifrån stolen och började skälla på Lars
Anders för alt möjligt både likt olikt. Han drog
sta’ med tjufmjölkningen igen, och Lars Anders
började på att tala om tjuren. Karolina kom med och
satte i att skrika, så det kunde höras lång väg.
Och flickan började storgråta. Ty det var inte långt
ifrån, att gubbarna hade tagit till att slåss igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
