Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. »Mödrarnas bönegång.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodsutgjutelse. Den förblindade Kreon vägrar, och
Thesevs måste med vapenmakt erövra de döda
hjältarnas kvarlevor. Men så snart han nått detta
mål för sin strid, låter han kampen avstanna i
stället för att — som han mäktat — skövlande
intränga i Thebe. Då Adrastos får höra utgången av
den strid, som Kreons övermod framkallat, uttalar
han Euripides’ tanke med dessa ord:
Vad dårskaps höjd! I mänskor, aldrig viljen I
med godo giva efter — först av tvång det sker.
Och edra stater, som med mäkling kunde väl
ha stillat kivet, splitet, nu i stället gå
att slita tvisten genom våld och gjutet blod.
O, mänskors dårskap! Varför slipas edra svärd?
Vi gjuten I varandras blod? O, hållen upp!
Bort med all strid! Då skola staterna i fred,
den ena vid den andras sida, trivas väl.
Blott ringa glädje ger vårt liv — ack, skola då
med kiv och strid vi öka än dess bitterhet?
Denna vilda, kvaluppfyllda
aldrig tröttnande sorg
upprör mig städse på nytt,
liksom, sköljd av havets skum,
klippan beständigt dryper.
Detta är kvinnans öde:
aldrig förgår och svinner
sorgen över ett barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
