- Project Runeberg -  Allsegraren / II. Framtidens ungdom /
213

(1918) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det tredje riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET TREDJE RIKET 213

gå -den långa, grå vägen till slutet, em väg, som endast
visade en framtid av sorg, mödor och saknad.
Försjunken i denna känsla satt hon en sommarafton
vi;d havsstranden, gripen av den lockelse, som ett
stilla i solnedgången glödande hav utövar även på
lätta sinnen. Så mycket mer på de till döden tunga.
Huru lätt att simma långt ut och svinna ur en värld,
där allt man ägt av lycka redan svunnit.

Två ynglingar av arbetsfolket hade under tiden
kommit ner till stranden, suttit där en stund under
stilla samtal och gått lika stilla. Men om en stund
kom den ene tillbaka och sade blygt men fast: »Jag
ser, att Ni har det mycket svårt. Jag har sedan
barndomen så ont av att se någon ha det svårt. Jag tror
inte det är bra för Er att sitta här vid stranden. Jag
kan inte sova i’ natt, när jag tänker p¾ Er, som sitter
och ser ut på vattnet. Jag vet inte, vad Ni till slut
tar Er till. Vill Ni inte göra mig den tjänsten att gå
hem, där Ni bor, och låta mig följa Er dit?» Den
ensamma människan och den unge mannen växlade
på vägen några få ord. Den unge var korgmakare. Detta
var allt den bleke ynglingen med de vanliga .dragen,
där ett par underbart goda ögon lyste, om sig
meddelade. Ej med ett enda gudligt ord störde han
sin,-rent mänskliga medkänsla. Men hon, som han kanske
räddat allenast genom den ur honom strålande
godheten, stod inom sin port, full av blygsel över sin
syndiga känsla, att hon intet mer hade at(l;giva livet,
emedan detta, enligt hennes mening, ej hade mer
att ge henne. «

En liten stund kan bli vändpunkt i ett människo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:04:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allsegrare/ii/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free