Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och glada budskapet till spillo gifvet, ett öde som ju
föröfrigt drabbar alla tendens-dikter, och att corpus delicti
bör hänföras dit, lär väl vara afgjordt oaktadt alla
Furumos spetsfundiga invändningar.[1] En viss tendens — en
viss grundriktning — fins ganska säkert i hvarje gediget
konstverk, fast nyromantikerna ville praktiskt bevisa
motsatsen; men tendensen bör, såsom någon uttryckt sig,
ligga dold, lik tråden i perlbandet. Så fort något
doktrinärt bryter fram, är illusionen förbi; vi befinna oss då i
prosans verld, bland abstraktioner och förkroppsligade
teorier, ej bland handlande personer med individuelt lif.
— Den lätta, lekande stilen förlänar i början ett visst
behag åt Sara Widebeck och den ungdomsfriske
sergeanten; ångbåtsresan med sina små äfventyr är af muntrande
beskaffenhet, allt är ännu rätt oförargligt; småningom anar
man dock oråd, luften blir qvalmig och tryckande: Sara
begynner framställa sina ädla grundsatser. Hvilken
herrlig qvinnotyp, denna egoistiska, kallt beräknande varelse!
Kärlekens andliga lifsgnista: resignationens idé är
förkolnad, hvarje skymt af högre intressen är borta; det rena,
ostörda vegeterandet blir här, liksom i Lucinde, högsta
lefnadsprincipen. Och detta skulle vara lösningen af
“de så allmänt i fråga komna tidens problemer eller
något af dem“. Här skulle “tusenåriga osanningar“ afslöjas;
här är “räddningen af det sköna och oskyldiga i grunden
af vår ande: det är upplifvandet af det i sanning goda,
af det idealiskt förhoppningsfulla, som Gud tillåtit,
emedan han skapat det: det är frågan, en gång, om försvaret
af det enda på jorden, som för menniskan eger värde eller
bör ega det: om en i årtusenden misskänd himmel.“ Sådana
äro förf:s förespeglingar; utförandet har blifvit det
kolossalaste hån mot det sköna och oskyldiga i grunden af vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
