Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogstorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
”Jo, han var här nyss; han kan inte vara långt
borta.
Stolten gick och träffade Anders, som arbetade
med att gärdsla kring sin täppa; men det gick
långsamt och utan fart.
”Nå hå, du arbetar du, som en stackare”, ytttrade
Stolten. ”Du är riktigt modstulen, Anders, — åja,
din flickunge, jag förstår nog jag, och se’n skulden du
har; nu har jag varit och hört mig före.”
”Jaså”, sade Anders enstafvigt.
”Bara jaså! då du vet att lagsökningen är laga
kraftvunnen. — Inte kan jag begripa, hvarför du skulle
kosta på så mycket för Stinas skull. — När inte min
salfva hjelpte, så kunde du vara säker på, att inga
doktorssaker hjelpa. — Ska’ en fattig torpare göda
stadsaptekaren. som kokar ihop bara smörja och tar
pengar för? Bättre hade varit att låta vår Herre
råda. Han botar barnen eller tar dem till sig, allt
som han vill och det sätter hvarken du eller jag eller
doktorer eller aptekare peksticka för.”
”Åja, ni kan allt ha rätt.”
”Ja, visst har jag rätt. det är ingen frågan om;
emellertid har du burit dig dumt åt hela denna vår
och gått till på köpet och lånt pengar af kyrkovärden
i Falla, den procentaren — det var klokt, det.”
”Hvad skulle jag göra? Det pressade så hårdt
och så tänkte jag: ”Din flicka lefver inte länge. Hon
skall åtminstone kunna säga till sin mor, då de råkas:
Far skötte om mig så godt han kunde och förstod.”
”Åja, det hade hon sagt ändå”, återtog Stolten
förargad, ty det var hans sätt att förarga sig, när
han egentligen borde gråta; ”nu är det så, att jag
har varit hos r-ckaren i Falla och bedt om anstånd;
jag bad den gamle skälmen och hotade honom; men
han bara grinade, så att de sneda betarne lyste i
käften på honom, och sade, att han hade lagen på sin
sida. — Det är skam, sa’ jag, att en rik r-ckare som
I, ja, det sa’ jag rent ut, skall klå den fattige in på
benen, sa’ jag.”
”Jaså, och utmätningen kommer?” frågade Anders
och strök upp luggen.
”Ja, det gör den. — Bevars, kronorättaren är
Altartaflan. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
