Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett misslyckadt försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ord, allt, utom den moraliska kraften, som ej
sviker, förr än allt är ute.
Inne i en liten förstugukammare i en af de
många små stugorna, ett rum blott några få qvadratalnar
i fyrkant, brann en liten brasa i den trånga spiseln,
framför hvilken några våta kappotter lågo och
torkade sig, så en imma bredde sig upp mot det låga
taket. Stolar, bord, säng, allt sädant fans intet, utan
en halmhög i en vrå betecknade stället, der rummets
egare hvilade sina lemmar, då han utvakad och trött
kunde få hvila.
På ett par vedkubbar sutto der framför elden
tvenne unga män, hvilka vi igenkänna vara Alfred
Berndtson, den förre målaren, numera
landtvärns-löjtnanten, och Gustaf Lönner, den hederlige
urmakaren. som i stället att få burskap i K. blifvit ryckt
ut i krigets buller och tjent upp sig till underofficer.
Alfred Berndtson läste högt ett bref från sin
syster Johanna; det innehöll en lång berättelse om hur
kunglig sekter Ljungsköld gjort sina besök, men blifvit
afvisad.
Gustaf Lönner blossade af harm.
”Under det att vi offra lif och blod för det
packet”, sade han, ”försöka de att förnedra dem, vi hålla
mest af. Nå, nå! Vi komma väl hem igen — och då
— då.”
”Se här, käre Gustaf, är en lapp till dig”,
skrattade Alfred. ”Var lugn; gubben Gyllenörn helsar på
din Johanna, hon vistas mest hos din mor — det gör
ju ingenting, 0111 en slyngel mer eller mindre blir
afvisad med förakt.”
Gustaf hörde intet, ty han var ifrigt sysselsatt med
att läsa det lilla tätt skrifna brefvet vid det osäkra
ljuset af den fladdrande spiselbrasan.
Bägge voro tysta; ty nu läste Berndtson ett bref
från kammarjunkaren med- underrättelser om Emilia.
”Käre Berndtson!” sade han bland annat, ”jag
har bedt, besvurit Emilia att åtminstone skrifva ett
postscriptum, men hon vill det icke. Hon tror att du
skulle anse det opassande och derför vill hon det ej.
Var emellertid lugn, du är mera älskad än hon vill
bekänna; hon hör mig så gerna tala om dig — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
