- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
226

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarjunkarens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gar och osundt. Några sjuka lågo derinne, somliga med
smärtan, andra med en kreaturlig liknöjdhet tecknade
i sina ansigten. Blott en låg der borta i den mörkaste
vrån, hvars anletsdrag, fastän utmärglade, uttryckte
något, som närmade sig glädje, då kammarjunkaren,
ovan vid ett sådant skådespel, orolig och osäker kom
till honom.

”Det var den rätte.”

”Kammarjunkaren känner visst inte igen mig?” sade
den sjuke med matt röst och reste sig till hälften ur
bädden.

”Nej, käre vän”, blef svaret; ”jag vet inte; det är
så mörkt här, jag ser inte riktigt.”

”Åja, det är inte heller så underligt”, återtog den
sjuke; ”ty jag har blott en gång sett kammarjunkaren
inne på vår verkstad hos Löfgren i Odens gränd; det
är nu tre år sedan.”

”Jaså, kan jag vara till någon tjenst?”

”Ja, jag vet inte bestämdt, kammarjunkaren
känner fröken Emilia Stjernros?”

Kammarjunkaren spratt till af öfverraskning och
liksom något som liknade hopp; men han betraktade
noga den talande; han kände honom icke, fastän
an-letsdragen förekommo honom bekanta.

”Hur så, min goda vän? Jo — jo, jag känner
Emilia.”

”Ja, jag vet; men kanske jag gör orätt”, återtog
den sjuke efter något betänkande. ”Hin, men ni är
en hederlig man, herr kammarjunkare; ni känner
fröken Emilia och har alltid varit hennes vän och stöd
och då kan ni intet annat än hålla af henne, högakta
henne — är det inte så?”

”Jo, jo, deri har ni rätt; jag håller mera af henne
än —”

”Nå, då kan jag väl fråga er; ni visste att hon
älskade en ung målare, sedermera landtvärnslöjtnanten
Berndtson? Ni var deras gemensannne vän?”

”Ja, lefver han? Säg, lefver han?” inföll
kammarjunkaren häftigt.

”Nej — nej, det gör han icke, han är död —
be-grafven af ryssarne till på köpet — nej, den trösten
har jag ej att ge fröken Emilia; men ni kände honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free