Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. kap. Små pilgrimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla slogo sig nu ned kring eldbrasan; modern satt i den stora länstolen, Betty tog plats vid hennes fötter, Margret och Amy lutade sig på hvar sin karm och Hanna stödde sig mot stolsryggen, så att ingen kunde se minspelet i hennes ansigte, om hon blef rörd af brefvets innehåll.
Det var endast mycket få af de bref som skrefvos i dessa sorgliga tider hvilka ej voro rörande, i synnerhet bland dem som fäder skickade hem. I detta talades endast föga om de utståndna mödorna, om de hotande farorna eller den undertryckta hemlängtan; det var ett ömt, af hopp genomandadt bref, innehållande lifliga skildringar af fältlifvet, marscher och militära nyheter, och endast mot slutet flödade brefskrifvarens hjerta öfver af faderskärlek och längtan att återse sina små flickor derhemma.
“Gif dem all min varma kärlek och en kyss. Säg att jag tänker på dem om dagen, beder för dem om natten och städse finner min största tröst i deras oföränderliga kärlek. Ett år tyckes mig vara en lång väntan innan jag återser dem, men
påminn dem att vi böra arbeta medan vi vänta, så att dessa svåra dagar ej bli tillspillogifna. Jag vet att de skola minnas allt hvad jag nu säger, att de skola älska sin moder och troget göra sin pligt, tappert bekämpa fienden inom sitt eget bröst och segra, så att jag vid min återkomst mer än någonsin må älska och känna mig stolt öfver mina små qvinnor.“
Alla snyftade vid detta ställe; Hanna blygdes ej öfver den stora tår som tillrade ned utefter hennes näsa och Amy glömde alldeles att hennes lockar kommo i oordning, då hon gömde sitt ansigte vid moderns bröst och snyftande sade:
“Jag är en sjelfvisk varelse, men jag vill försöka bli bättre, så att han för hvar dag får allt större glädje af mig. “
“Det vilja vi alla!“ utbrast Margret. “Jag tänker för mycket på hur jag ser ut och vill inte arbeta, men jag skall försöka att bli annorlunda,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
