Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Laurie ställer till förargelse och Hanna stiftar fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ni, lilla skälm, hur vågar ni tala så? Hvar
har respekten för mig tagit vägen, och er egen
uppfostran se’n ? Gud hjelpe en för gossar och flickor,
sådana plågoris de äro! I rappet kunna vi gamla
inte göra något utan att fraga dem om lof sade
hr Laurence och nöp henne vänligt i kindbenet.
“Gå nu upp och skaffa ner pojken till middagen,
g äg honom att allt är bra och råd honom att inte
försöka spela några hjelteroler vis å vis mig; jag
tycker inte om sådant." .
“Han kommer inte ned. Han känner sig illa
till mods derför att ni inte trodde honom da han
sade att han inte kunde tala om för er hvad niville
veta. Jag tror att han känner sig djupt krankt at
att ni ruskade honom."
Hanna försökte att antaga en hjertnupen uppsyn,
men detta måste ha alldeles misslyckats, ty hr Laurence
började skratta, och nu visste hon att spelet var vunnet.
“Jag känner mig verkligen ledsen deröfver och
bör vara honom tack skyldig för att han inte ruskade
mia, förmodar jag. Hvad knäfveln vill pojken da ?
sade den gamle herrn och såg nagot förlagen u
öfver sin egen häftighet. , . , .»
“Om jag vore i ert ställe, sa skulle jag skruva
ett bref till honom och deri bedja om ursäkt. Han
har sagt åt mig att han inte kommer ner med
mindre talar om Washington och pratar en hel mängd
galenskaper. En formlig ursäkt skall komma honom
att inse hur dumt han burit sig åt och försätta honom
i bästa lynne innan han kommer ned. Eorsok det;
han tycker om skämt, och den utvägen är bättre an
att tala vid honom. Jag skall bära upp brefvet och
lära honom morcs."
Hr Laurence gaf Hanna en hvass blick, satte
på sig glasögonen och sade långsamt:
“Ni är en listig skälmunge, men ni och Betty
få gerna föra mig i ledband. Se så, gif mig nu en
bit papper och låt oss komma till ett slut med den
här galenskapen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
