Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 37. Lejf och Frej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då tyckte Frej, att detta gick för långt. Han var en
allvarlig hund, som visste, att husbonden på stället borde
man lyda. Och han visste också, att Lejf bar sig åt som
en riktig slyngel, när han sprang där och jagade hönsen
vettskrämda. Och så rusade Frej plötsligt på Lejf och
grep honom med tänderna i nackskinnet. Nu kunde inte
Lejf komma undan. Herr Berg tog honom i halsbandet
och smällde till honom ett par tag med sin käpp.
Under tiden stod Frej bredvid och såg lugnt på. Och det
syntes på honom, att han tänkte: »Du har ärligt förtjänt
stryk, min gosse. Du blir aldrig en bra hund utan det.»
Efter en stund släpptes Lejf lös. Då såg han inte åt
hönsen. Och aldrig mer försökte han jaga dem.
Bland korna.
Herr Berg, farbror Karl och Arvid voro ute på en lång
promenad. Frej och Lejf voro med och sprungo muntert
omkring. Så kom man till en äng, där det gick en stor
mängd kor och betade. Just då var Frej borta på egen hand i
en skogsdunge, där han vädrade efter fågel. Men när Lejf
fick se korna, tänkte han: »Här kan man få något roligt.»
Och så rusade han mitt in ibland dem och började skälla.
Lejf trodde visst, att korna skulle bli rädda och springa
undan åt alla håll. Men de blevo i stället onda. De
skockade sig omkring Lejf i en tät ring och sänkte sina
huvud.
Herr Berg och farbror Karl blevo förskräckta. De
visste, huru onda kor bruka vara på hundar. Och det
märktes väl, att korna ämnade stånga Lejf.
Lejf hade också blivit rädd, när han varsnat alla dessa
horn, som från alla håll vändes emot honom. Han såg
sig omkring, om han inte skulle kunna fly undan. Men de
stodo tätt, tätt omkring honom. Han kröp ihop, darrande
av förskräckelse.
»Det är förfärligt, att man inte kan göra något», sade
farbror Karl upprörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
