Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 37. Lejf och Frej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teckning av Ingeborg Uddén.
Herr Berg nickade och såg sorgsen ut. Han visste ju
också, att det var ingenting att göra. Korna skulle
säkerligen stånga ihjäl Lejf. Och när kor äro så där uppretade,
anfalla de även människor. Om han och farbror Karl
försökte att tränga in i ringen för att befria Lejf, skulle de
alldeles säkert bli stångade.
Nu gav Lejf upp ett högt tjut av ångest och förfäran.
Frej hade ju inte sett, vad Lejf tagit sig för. Men
Lejfs tjut hörde han. Och han förstod strax, att hans vän
var i stor fara.
Med långa, snabba språng kom han ut ur skogen,
ut på gärdet. Han störtade rakt mot korna och bet en i
bakbenen, så att hon förskräckt gav sig undan. Så rusade
han med häftigt skall emot de andra.
Frej, det var något helt annat än Lejf, det. Det
märkte korna strax. Det här var inte en ung valp, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
