Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 104. Bivråken - 106. Seppi och harungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, nu ska mina barn få äta deras barn», sade
bi-vråken.
Och så tog han hela kakan i klorna och flög hem till
sitt bo.
105. Seppi och harungen.
1.
Smeden Löv var på hemväg från Norrvalla, där han
lämnat en del redskap, som han haft till lagning. Han
tog en genväg genom skogen. Så fick han se någonting
litet och grått hoppa i mossan bredvid stigen. Det var en
harunge, så liten, att han knappast begrep att vara rädd.
Inte kunde han just hoppa så fort heller. Det blev inte
svårt för Löv att fånga honom med bara händerna.
Löv stoppade honom i den stora innerfickan i
kavajen och knäppte väl till.
»Den där ska barnen få roligt åt», tänkte han.
Och när han kom hem, ropade han:
»Kom hit, barn, här ska ni få något nytt att leka
med.»
Och så tog han harungen i de långa öronen och släppte
ned honom på marken.
»Nej se, vad han är söt!» jublade barnen.
Det skulle allt bli roligt att leka med en harunge.
»Han ska få lite kål», sade Erik, sprang bort till
kållandet, bröt av några blad och gav dem åt harungen. Den
lilla långörade grep de saftiga, gröna bladen mellan
fram-tassarna och åt med god smak.
»Men tänk, vad den harungens mor ska vara ledsen!»
utbrast Lisa plötsligt.
»Det är hon nog inte», sade smeden. »Harar bryr sig
inte om sina ungar mer än de allra första dagarna. Sedan,
om någon vill följa efter sin mor, slår hon till honom med
tassen. Det betyder så mycket som: nu är du stor nog
att sköta dig själv, jag vill inte ha besvär med dig längre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
