Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle på krigsstråten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan pojke och gett honom mor sins psalmbok
med benpärmarna…
— Tänk, ett sånt rart barn, den gossen va!
— Ja, de går bättre att tigga, när man har
en snygg pslambok i handen, sa han. Men lilla
fru Boberg kan tänka sej, hvilken förskräckelse
de blef, när di i huset fick veta att
Anderssonskans Kalle hade en dynamitpatron. De där
läsarherrskapet Filborgs inpå gården
testamenterade tie kronor till frälsningsarmén,
Malmbergskan tre trappor opp sa opp sitt kontrakt, å
Bergströmskan, hon var då alldeles ifrån sej.
Hon vågade inte sätta sej och knappast gå öfver
gården. Den som burit sej åt som hon behöfver
sannerligen inte frukta att komma till gud… Jag
mins väl den där näsduken, som försvann för
mej för tre år sen.
— Nåja, jag ä inte långsint… En dag hade
Anderssonskans Kalle fått ihop alla busungar i
kvateret, gud vet om inte lilla fru Bobergs
systerson till å me va me, nog åf, de skulle leka
amerikanare å skulle ta in tvättstugan.
— Ack du milde fader, du vet hva du gör,
du, fortsatte Pilgrenskan med ögonen mot himlen,
under det hon petade sig med en hårnål i örat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
