Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Problemet - III. Auktoriteten i religionssaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan kyrkan; kyrkan kan icke lefva utan bibeln, denna
första källa och klassiska regel för det religiösa lif, som
yttrar sig i själfva kyrkan.
Detta är faktiska makter, historiska auktoriteter, hvilka
på sitt område icke äro födda annorlunda, icke
upprätthållas eller verka på annat sätt än de politiska eller
uppfostrande inrättningarna på det borgerliga området och i
den allmänna kulturen.
Men liksom fordomdags en politisk skola, för att
bättre bevara monarkernas makt, icke nöjde sig med att
erkänna deras naturliga rätt, utan gjorde anspråk på att
också bekläda deras makt med en öfvernaturlig och
gudomlig rätt, på samma sätt lösslet de forntida
doktorernas dogmatik kyrkan och bibeln från historien,
misskände deras relativa och villkorliga karaktär och upphöjde
dem till omedelbart gudomliga auktoriteter och ofelbara
orakel. Sedan dess ha kyrkan och bibeln icke allenast
varit lärarinnor, som hjälpa barnet att själft finna sanningen
och därefter besitta henne inom sig, utan äfven varit form
och innehåll för själfva sanningen. Från medel, som helt
naturligt ägnade sig att leda till tron, ha de blifvit trons
första föremål. Den första och ofta enda artikeln i mer
än en kristens trosbekännelse är att tro på kyrkan eller
tro på bibeln. Strängt taget, befriar detta från de andra
artiklarne, eftersom dessa innehållas i den första och bero
af denna.
På detta sätt ha det katolska systemets och det gamla
protestantiska systemets grunddogmer formulerats och
uppställts, eller kyrkans öfvernaturliga auktoritet och bibelns
öfvernaturliga auktoritet, hvilket såsom oundviklig följd
ledt till bådas ofelbarhet. Det är den kritiska
undersökningen af dessa två dogmer, som nu åligger oss.
Hvilken metod skola vi tillämpa på dem? En enda
är numer gällande, nämligen den, som dikteras af den
vetenskapliga anden. På de moraliska vetenskapernas
område är det den historiska och kritiska metoden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
