Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 1. Dogmens definition - I. Dogmens formel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aristokratisk republik (biskoparnes korporation), hvars president
efter behof kunde utnämnas och afsättas af det allmänna
kyrkomötet, som var hela korporationens autentiska
representation. Enligt den andra var hon en konstitutionell
monarki, i hvilken lagen var ett resultat af bifall och
samdräkt af maktens båda grenar. Enligt den tredje
uppfattningen slutligen var kyrkan en absolut monarki,
i hvilken alla rättigheter och alla befogenheter voro
koncentrerade hos suveränens person och härflöto från
honom.
Den sistnämnda läran måste slutligen segra,
alldenstund den öfverensstämde med logiken i den romerska
katolicismens pånyttfödande princip.
Utan tvifvel ha kyrkans första sekler varit helt och
hållet okunniga om densamma, ehuru Cyprianus och
Augustinus utan att veta det uppställt dess förutsättningar
i sin lära om Sankt Petri stol. Däremot vinner den i
styrka — och man vet med hvilket eftertryck och hvilken
glans detta skedde — i Gregorius VII:s, Innocentius III:s
och Bonifacius VIII:s teokratiska program.3 Om den
undanskymmes under påfvedömets kris i femtonde seklet,
framstår den emellertid snart åter i sextonde århundradet
och finner då i Jesu sällskap den beundransvärda milis,
som i lära och handling skulle förskaffa den segern.
Dädanefter skall allt tjäna den, lika väl dess motståndares
vanmäktiga angrepp som dess förespråkares försvar.
Mellan kyrkomötet och påfvestolen var striden ojämn.
Det förra återkommer blott då och då; den senare är
ständigt till hands. Så snart påfven ensam hade rätt att
sammankalla kyrkomötet och tolka dess beslut, blef han
dess herre. Han behöfde endast begagna den rätt såsom
suverän skiljedomare och högsta tolk af kyrkans tanke,
hvilken tillerkändes honom på tridentinska kyrkomötet.
Den romerska kurian aktade sig visligen att för tidigt
komma fram med ofelbarhetens dogmatiska fråga. Hon
öfverlämnade åt faktum och vanan att skapa rätten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
