Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 1. Dogmens definition - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
fordran, sannolikt af fruktan att vissa påfvars lif bildar en alltför bjärt
motsats till hela dogmen. Huru skall man emellertid förstå utöfningen af
en sådan makt öfver hela mänskligheten och en fullständig inspirationens
ofelbarhet utan helighet? Bonifacius VIII: Bullan Uiiaui sanctam ecclesiam.
— Thomas ab Aquino har utvecklat påfvens förnämsta attribut. Smnmus
Pontifex, caput ecclesiæ, cura ecclesiæ universalis, plenitudo poiestaiis,
po-testas determinaudi novum symbolum. (Summa theol., sec. sec. quæst. I,
art. io). — Bellarmin: De Summo Pontifice capite totius militantis
ecclesiæ, i hans Disputationes. — Catechismus romanus af Pius V. Dessa
äro de förnämsta förelöparne till ofelbarhetsdogmen.
4. Sid. 29. Concilii Vat. Sessio IV, cap. 4: de infallibili
Ponti-ficis Romani Magisterio: Docemus et divinitus revelatum dogma esse
de-finimus: Romanum ponteficem quum ex cathedra loquitur, id est quuni
omnium Christianorum pastoris et doctoris niunere /ungens, pro suprema
sua apostolica auctoritate doctrinam de fide vel moribus ab universa
ecclesiæ tenendam definit per assistentiam divinam ipsi in beato Petro
pro-missam, ea infallibilitate pollere qita divinus Redemptor ecclesiam suam in
definienda doctrina de fule vel moribus instructam esse voluit, ideoque
ejusmodi Romani Pontificis definitiones ex sese, non autem ex consensu
ecclesiæ irreformabiles esse. Si quis autem huic Nostræ definitioni
contra-dicere, quod Deus avertat, præsumpserit, anathema sit!
Ibid. Sessio IV, cap. 3. Docemus: Romanum Pontificem habere
lenam et supremam potestatem jurisdictionis in universum ecclesiam, non
solum in rebus quæ ad fidem et mores, sed etiam in iis quæ ad
discipli-nam et regimen ecclesiæ per totum orbem diffusæ pertinent, et non tantum
habere potiores partes, sed totam plenitudinem hujus supremiæ potestatis
et hane ejus esse potestatem ordinariam et immediatam sive in omnes et
singnlas ecclesias, sive in omnes et singulos pastores et fideles. — Si
quis contradixerit, anathema sit!
Det är svårt att icke gifva rätt åt jesuiternas exeges, då de af denna
ordalydelse draga den slutsatsen, att påfvens alla beslut, såväl angående
borgerliga och religiösa angelägenheter som angående ledningen af de
särskilda kyrkorna och till och med angående nödvändigheten af
påfve-dömets världsliga makt, äro af gudomlig auktoritet, lika väl som de
dogmatiska definitionerna, och måste mottagas af alla troende såsom
förbindande för förståndet, samvetet och viljan. — Se pater Paul von
Hoensbroeck: Der Kirchenstaat in seiner dogmatischen und historischen
Bedeutung, 1889. — Författaren har funnit oket alltför tungt och har
sedermera afkastat det. — Men hans framställning är för den skull ickc
mindre obestridlig.
5. Sid. 30. Leo XIII. Encycl.: Immortale Dei, 1885.
Non absimili modo Pius IX, ut sese opportunitas dedit, ex
opinio-nibus falsis quæ maxime valere cæpissent plures notavit easdemque postea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
