Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 3. Tradition - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii3
est . . . Nam etsi non ita evaderet colatio scripturarum, ut utramque
portern parem sisteret, ordo rerum desiderabat illud prins proponi, quod
nunc solnm disputandum est: quibus competat fides ipsa, cajus sint
Scrip-turæ, a quo et per quos, et quando, et quibus sit tradita disciplina, qua
fiunt christiani.
34. Sid. 95. Då försvararne af kyrkans tradition skola förklara
sig öfver hvad de mena med detta ord, anföra de helt enkelt symbolum
eller den då gällande trosregeln, hvilken de betrakta såsom öfverlämnad
af apostlarne åt deras efterträdare och kommen ända till dem genom den
oafbrutna raden af Biskopar. Irenæus, I, 10, 1; III, 4, 2; Tertullianus,
de præscrip. hær. 13, 20 och’följ ; adv Prax. 2.
35. Sid. 96. Tertullianus, hela afhandlingen de Præscriptione.
Origenes, de Princip. 1, præf. 2 o. 4. Hippolytas, Philosophoumena.
36. Sid. 97. Comp.: Eusebius, Η. Ε. III, 39: Papias skref: Οϋκ
οκνήσω ö-έ σοι καί οσα ποτέ παρά των πρεσβυτέρων καλώς εμα6ον καί
καλώς έμνημόνευσα συγκατατάξαί ταίς έρμηνείαις διαβεβαιοόμενος υπέρ
αυτών αλήθευαν ... ει δε που και παρηκολουΟηκώς τις τοις ποεσβυτέοοις
ελδοι, τους τών πρεσβυτέρων άνέκρινον λόγους τί ’Ανδρέας ή τί Πέτρος
ε;πεν ή τί Φίλιππος ή τί Θωμάς ή Ιάκωβος ή τί ’Ιωάννης ή
Ματθαίος ... α τε Άριστίων και ό πρεσβύτερος ’Ιωάννης, αί τοϋ κυρίου
μαϋηταί, λέγουσιν. Ου γαρ τά έκ τών βιβλίων, τοσούτον με ωφελείν
όπελάμβανον, οσον τά παρά ζώσης φώνής κάι μενούσης.
Tertullianus, de præscript. hæret. 37: Si hæc ita se habent; ut
veritas nobis adjudicetur, quicumque in ea regula incedimus, qitam ecclesia
ab apostolis, apostoli a Christo, Christus a Deo tradidit, constat ratio
pre-positi nostri definientis non esse admittandos hæreticos ad ineundam de
scripturis provocationem, quos sute Scripturis probamus ad Scripturas
non pertinere. Så resonerar en jurist, icke en historiker. Det är den
påbudna dogmen i den åtsporda historiens ställe.
37. Sid. 98. Irenæus, ibid. III, 1, 3. Et habemus enumerari eos
qui ab Apostolis instituti sunt, episcopi in ecclesiis et successores eorum usque
ad nos. Därpå följer en lista på romerska biskopar från Petrus och
Linus till Elevtherus. Kort förut hade Hegesippus, som också mycket
sysselsatte sig med den episkopala successionen likaledes för
legitimitetens skull, upprättat en annan lista, som vi icke äga i dess helhet
{Eusebius, Η. Ε. IV, 22). Dessa listor efterträda hvarandra med
oförenliga varianter i namnen, i kronologin och långvarigheten af hvars och
ens episkopat, med Eusebius (ecclesiastisk krönika och historia)
Hippolytas, Rufinus, Augustinus, Constitutiones Apostolicæ, Liber Pontificalis
o. s. v. Det är tillräckligt att ett ögonblick jämföra dessa listor för att
se, att de upprättats med traditionella eller legendära element, hvilka
förbundits på olika sätt ända till dess att slutligen påfvarnes auktoritet
officiellt helgat en, som icke har större sannolikhet för sig än de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
