Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - II. Roms andel i påfvedömets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
169
Rom stod då på höjdpunkten af storhet. Skulle då icke
dess anseende, dess myndighet, dess attraktionskraft från
det politiska området, öfvergå på det religiösa?
Kyrkan tog sin form och sin organisation efter rikets.
Samhällsföreteelsernas logik är densamma på alla
områden.6
Till Rom sammanströmmade representanter för
världens alla folk. Rom var riket i förkortning. Från
Öster-och Västerlandet möttes därstädes kristna af hvarje folk
och ras i gemenskapen af samma kult, och denna
blandning, denna anhopning, gjorde denna kyrka, så att säga,
till sammanfattningen och kärnan af hela kristenheten.
Hon allena hade denna ekumeniska karaktär, och medan
alla de andra ovillkorligen befunno sig inneslutna i en
mer eller mindre inskränkt region, hade hon ständiga
förbindelser och föreningslänkar med alla delar af världen.
Låtom oss tillägga, att hon till följd af antalet af sina
medlemmar, sin rikedom, sitt anseende och det förtroende
hon njöt, var på långt när också den ansenligaste. Hon
ställde ädelmodigt sina tillgångar till de andra kyrkornas
förfogande. Hvilken annan stad skulle väl också, sedan
Jerusalem försvunnit, kunnat bestrida henne företrädet?
Om Rom var rikets politiska hufvudstad, var Roms kyrka
kristendomens religiösa hufvudstad. Ett beundransvärdt
anlag för att styra lifvade henne och tycktes vara henne
ärftligt. Hon betraktade sig såsom de öfriga
församlingarnas äldre syster. Äldre systrar ha helt naturligt
moderliga bekymmer och åthäfvor. De betrakta sig som
ansvariga för familjens yngre och svagare medlemmar; de
tillvälla sig lätt rätten till förmynderskap och ledning. Rom
förstod från första början denna uppgift, åtog sig
densamma och uppfyllde den på ett lika beundransvärdt som
rörande sätt. För att göra detta behöfde det endast lyda
den kristliga kärlekens ingifvelse och den broderliga
solidaritetskänslan. Dionysios från Korint, som under Marcus
Aurelius’ regering skref till romarne, gifver dem detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
