- Project Runeberg -  Anna Svärd /
24

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Karlstadsresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

händelser, hade fått tillräcklig sömn under hela den föregående veckan. Men nu kom kroppen med sitt omedgörliga krav, så att till trots av de skakande skjutskärrorna, som han åkte i, och till trots av allt det kaffe, som han hade hällt i sig hos borgmästarns, satt han och sov under största delen av hemvägen.

Men under de små stunder, som han var vaken, försökte han att samla ihop delar och stycken av sig själv, så att den Karl-Artur Ekenstedt, som hade åkt samma väg för bara några timmar sedan och som hade sprungit sönder i småbitar inne i Karlstad, skulle kunna bli hel igen och brukas på nytt.

En och annan tycker kanske, att det inte var annat än en usel lerkruka, som hade blivit krossad, och att det inte var stort lönt att kosta på den arbete och lim. Men man får väl ursäkta Karl-Artur, om han inte kunde vara av den meningen, utan trodde, att det var en vas av äkta porslin
med dyrbara handmålningar och rik förgyllning, som hade
råkat i olycka.

På något besynnerligt sätt gav det honom en god hjälp med reparationsarbetet att tänka på syster Eva och hennes man, att hetsa upp sig emot dem och påminna sig alla de gånger, då de hade visat prov på avundsamhet och klagat över att modern var orättvis.

Ju mer han tänkte på det gamla agg, som Eva kände mot honom, dess mer förvissad blev han, att hon inte hade sagt sanningen. Det var visst inte så farligt med överstinnan,
som hon hade låtit påskina, och att fadern skulle vara så
förbittrad på honom, det var bara ett knep, som Eva och
Arcker hade tänkt ut. De hoppades, att de skulle kunna
begagna sig av denna sista dumhet, som han hade begått och som var obegripligt stor — det ville han inte neka till —, för att hålla honom borta från hemmet för all framtid.

Just som han hade kommit till den slutsatsen, att allt skulle ha avlupit på bästa sätt, om inte Eva hade visat bort honom, kom sömnlusten över honom, och han sov, ända till dess att skjutskärran stannade vid en gästgivargård.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free