Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Häst och ko, piga och dräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är då visst kärt å höra, att hon är frisk, sade Ris Ingborg. Det är det förnämsta åv allt, det, att en får ha hälsan.
— Ja, det är nödigt för alla, det, skyndade sig Svärdsmor att bestyrka, och framför allt för den, som ska ströva ikring på landsvägen.
— Det har du rätt i, Berit, sade Ris Ingborg.
Efter detta blev det uppehåll i samtalet, och Anna Svärd tänkte, att nu satt nog Ris Ingborg och undrade återigen om hon skulle behöva bjuda de här kvinnfolken på kaffe. Men det kunde hon inte förmå sig att göra. De hade ju bara kommit med en hälsning från hennes syster. Det ville allt mer till.
Därpå sade Anna Svärd, att hon skulle inte ha kommit in så här mittpå eftermiddagen och stört i arbetet, om hon inte hade haft annat ärende än att bara bringa en hälsning. Men se, när de hade råkats, hade Karin kommit norr ifrån med säcken full av kramvaror, och hon, Anna, hade kommit söder ifrån och hade sålt slut på alla varor. Därför hade hon köpt hela lagret av Karin, och när de skildes åt, hade Karin haft bråttom för att komma till Karlstad och skaffa
sig nytt lager, innan hon begav sig till höstmarknaderna.
De hade det gemensamt, de där systrarna, att de blev rödgredelina i ansiktet, när de blev upprörda. Och nu satt
Ris Ingborg och hörde på lika rödgredelin som en ljungbacke. Annars kunde man inte märka, att hon blev så synnerligen gripen av nyheten. Hon sade bara ett par ord om att det var väl, att Karin hade mött Anna, så att hon hade fått sälja.
— Det var fäll än större lycka för Anna, att hon fick köpa ett nytt lager, då hon redan var på hemvägen och hade fått utsålt, sade Gammel Berit.
Det var inte lätt att hålla samtalet i gång. Nu blev det tyst på nytt en stund, och Anna Svärd tänkte för sig själv,
att Ris Ingborg satt och undrade om hon ändå inte borde bjuda de här kvinnfolken på kaffe. Men hon hade inte mycken lust. Lisskullan från Jobsgården hade ju bara kommit in för att skryta med att hon hade kunnat hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
