- Project Runeberg -  Anna Svärd /
241

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRIHERRINNAN

FRIHERRINNAN.

Samma dag, som skojarbaronen hade lämnat sitt barn på
Hedeby, hade baron Adrian Löwensköld kommit in till
middagsbordet i strålande humör.

I dag skulle han inte behöva sitta till bords med endast
fruntimmer. I dag fanns det en pojke med i sällskapet. Han
tyckte, att det var en annan luft i rummet. Han kände sig
ung, munter, levnadsfrisk. Ja, han ämnade till och med
föreslå sin hustru, att man skulle ta in vin och dricka ett
glas för den nykomne.

Han gick rakt fram till sin plats vid det runda matbordet,
knäppte samman händerna och lyssnade med böjt huvud till
bordsbönen, som lästes av den yngsta av de små döttrarna.

När detta var gjort, sände han en strålande blick kring
bordet för att finna brorsonen. Men hur han ansträngde sig,
såg han inte till någon varelse i jacka och byxor. Det fanns
inte annat än kjolar och trånga liv vid bordet nu som alltid.

Han drog samman de mäktiga ögonbrynen och gav till
en fnysning. Han hade ju måst lämna ut brorsonen till
barnkammarn, för att han skulle bli tvättad och omklädd, men
var hans hustru verkligen så enfaldig, att hon inte lät barnet
sitta med vid bordet? Visst var han en skojarunge med
skojarseder, men alla de fem väluppfostrade döttrarna hans
var inte värda så mycket som det barnets lillfinger.

Men innan han hann säga något om sin besvikelse, gjorde
friherrinnan en liten rörelse med handen och pekade på en
liten välkammad och välklädd flicka, som satt på stolen
bredvid honom.

Han företog en hastig räkning och fann, att det satt sex
småflickor med vid bordet den dagen. Han förstod, att man
hade satt på pojken flickkläder. Det var ju helt naturligt.
De trasorna, som han hade haft på sig, då han kom,
hade han inte kunnat sitta till bords med, och på Hedeby

16. — Lagerlöf, Anna Svärd. 241

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free