Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur långsamt går ej denna förändring! Det är också sant, att
skär och öar i en skärgård höjas eller sänkas med tiden och
att därför ett och annat sjömärke måste flyttas, men vad
skulle man säga om den som plötsligt ryckte bort alla
sjömärken, under förevändning att de voro utplacerade efter en
föråldrad karta? Många skeppsbrott finge han på sitt samvete!
Relativiteten blir i sin tillämpning en fiende till friheten,
d. v. s. till friheten från det konventionellas tryck, ty frihet
från det konventionella kan åstadkommas endast genom
fastheten i det sedliga. Och tvärtom: löslighet i det etiska
kommer att tvinga alla, som hålla på sedlighet, att förskansa sig
bakom konventionalismens murar. Detta är ett av de många
skäl, som mana särskilt kvinnorna att kämpa emot det etiska
nivellerandet; dem skulle det kosta deras nyförvärvade frihet.
Även i fråga om uppfostran tycks Ellen Key giva plats åt
relativiteten. I en artikel om "Patriotism och läseböcker" i
tredje häftet av "Ord och bild", 1898, kritiserar hon på ett
träffande sätt, fast kanske i allt för övermodig ton, den nya
upplagan av "Folkskolans läsebok". Sedan hon uttalat sitt
förakt för åtskilliga däri förekommande sedelärande fabler och
berättelser, utdömer hon också den bekanta anekdoten från
Georg Washingtons barndom, där det berättas, hur han
frimodigt bekände för sin fader, att han huggit ner dennes
älsklingsträd. Därom fäller hon detta yttrande: "Vad berättelsen
om Washington och yxan angår, så veta de flesta gossar, att
när de bekänt något okynne, hava följderna blivit helt andra;
de undvika således, på goda grunder, att välja Washington
till sitt ideal." Och hon slår sedan ihop de övriga sedelärande
berättelserna med denna anekdot och avfärdar dem alla med
det gemensamma betyget: "dylik enfaldig levnadsvishet". Vad
skall nu detta betyda? Äro nutidens fäder verkligen så hårda,
att de därigenom förverkat sin rätt att fordra, att deras gossar
säga dem sanningen? Eller skall icke längre sanningsenlighet
för barnen framhållas som en absolut plikt, för vilken de även
måste våga något? Denna nonchalanta behandling av den hög-
20. — Anna Sandström.
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
