Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Den civiliserade mannens frukost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de serverats, sade Peterzohn:
»Det är en hälsning från din egen trädgård, va?»
»Ja, men de ha förlorat betydligt av sin karaktär på
vägen. Alltsammans det här är konserver, fast det just nu
är högsäsong för grönsaker. Och vad är konserver? Se
på de där ärterna t. ex. När burkärtsfabrikanten kokade dem,
simmade de i ett av närsalter skummande grågrönt spad.
Men detta spads färg behagar ej ogenerade källarmästare
och okunniga husmödrar och kokerskor, utan det kastas
bort och vatten påhälles. Det kallas att ’blanchera’
ärterna — blir det frågan om det där, då är jag på min
mammas gata. F. ö. äro ärterna, morötterna, blomkålen
och alltsammans färgat».
Under det de höllo på med detta kom kyparen fram:
»Vi ha helt oväntat fått en leverans släpärter.
Kanske grosshandlaren vill ha?»
Ja, det ville han.
De serverades, i enlighet med vanligt restaurangbruk,
halvkalla, att ätas på en kall tallrik, vadan man tog blott
litet av dem. Det var gästernas lycka, ty den
trädgårdsmästare, som levererat ärterna, hade fått storvisit av
ärtviveln och hade fortsättande på den av
trädgårdsauktoriteterna inslagna vägen, bjudit sagda gäster på
kejsargrönt i oknusslade kvantiteter.
»Ack, jag har ju inte druckit något!» sade Peterzohn
liksom till en förklaring på att han ej var vid riktig aptit.
»Kypare! En flaska öl!»
Han fick en dryck, vars bittra smak tilltalade honom.
Det var ej att undra på, ty bryggaren hade brukat så fina
saker som rävkaka, pikrinsyra, kvassia o. dyl. som
ölkrydda. Och den fylliga smaken, som så behagade vår
man, hade också en förnäm grundkälla — glycerin.
Nu beslöt vår man sig för en ren delikatess.
»Gåsleverpastej med smörbottnar!» sade Peterzohn.
Han hade hört sägas, att man fick gåsleverpastej
genom ett på det hela taget otäckt djurplågeri. Gässen
proppades — stundom medels maskin — med mat. De
fingo samma sjukdom som fråssare: för stor lever. Det
där var nog inte sant; det var nog bara ett påhitt av
hjärtnupna djurskyddsfånar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
