- Project Runeberg -  På besök hos de anspråkslöse : bonden och grönköpingsbon gästa huvudstaden /
40

(1921) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I stället för kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Alltså begagnades lokalen av den sortens folk som
falbjudningsplats. Han såg sig omkring. Vid flere andra
bord syntes damer med samma obeskrivliga men änddock
fullt säkra ursprungsbeteckning. Och ändå besöktes
lokalen av fruntimmer, som gjorde anspråk på benämningen
»hederliga» — ja, t. o. m. av mödrar med barn.
Nogräknade om sällskapet voro de då inte!

»Lilla vännen passar på att dra noten, sedan Donna
Isabel gaskat upp oss», sade Peterzohn. »Jag tycker om
folk, som förstår sin affär».

»Är det meningen, att du skall vara kymig?» frågade
den prostituerade.

»Tvärtom. Pssst!»

En kypare kom.

»En halva till och ett glas».

Den prostituerade lade sin arm på Peterzohns axel:

»Vill du bjuda mig på något, så bestå hellre en sup och
en smörgås».

»Det passar bra. Vi skulle i alla fall supera».

»Blir det snart? Jag får ju inte låta tiden gå mig ur
händerna».

»Naturligtvis. Men om jag nu abonnerar på dig?»

»Å, vad du är rar!»

Hon flyttade sig närmare honom.

Han parerade genast:

»Du får inte pussa mig offentligt! Vi äro ju inte
förlovade än!»

Maten kom snart. Det sätt varpå den prostituerade
svepte suparne — hon tog tre — och ölet visade, att
den sortens alkoholblandningar voro hennes likör.

När maten var inmundigad gjordes uppbrott.

»Var älskar du att dväljas?» frågade Peterzohn den
prostituerade.

»På hotell Åbo», ljöd svaret.

»Detta förstklassiga ställe är mig okänt», sade
Peterzohn. »Hurudant är det?»

»Som alla de andra».

Johan Larsson kände en oändlig lättnad vid tanken
på att nu få säga farväl åt detta sällskap.

»Nej, vi skola inte skiljas. Mitt besök på Åbo blir
ej långvarigt, och som min sköna och jag ej få skiljas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:26:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ansprak/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free