- Project Runeberg -  På besök hos de anspråkslöse : bonden och grönköpingsbon gästa huvudstaden /
42

(1921) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I stället för kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tobaksrök, svett, spyor, urin och all världens snusk bildade en
fasansfull odör.

Johan Larsson såg åt sängen. Den bar spår av att
många legat i sänglinnet förut. Han gick och lyfte på
täcket. Det saknades ej ens menstruationsfläckar där.

»Ett rum till», sade Peterzohn.

»Jaså», svarade människoruinen med förstående min.

Johan Larsson ryste. Fanns det alltså till och med en
dylik polygami?

»Purra mig om en timme», sade Peterzohn.

»Nej, innan timmen gått skall rummet vara ledigt»,
förklarade människoruinen.

»Om tre kvart då».

Johan Larsson hade knappt blivit insläppt i sitt rum
fprr än en dam av samma sort som Peterzohns kom
efter. Hon gjorde min av att kasta armarne om hans
hals.

»Nej, tack», svarade han, med en avvärjande
handrörelse.

»Vad skall du då här att göra?»

»Jag följer bara en god vän».

Kvinnan svor, skällde och rasade som en furie en
stund för att därefter begynna att locka.

»Jag trodde ni skulle vara tacksam för att få vara i
fred», sade Johan Larsson.

»Vara i fred! Idiot! Med det betalar jag inte rum
och mat».

Johan Larsson fick veta, att denna flicka var
inackorderad här och därför betalade en svindlande summa
till värdinnan, också en f. d. prostituerad.

»Nå, då skall jag hålla er skadeslös för den tid ni
försitter för min räkning», sade han och stack en sedel i
hennes hand.

Hon såg förvånad på honom.

»Gå nu och lägg er och sov», fortfor han.

Det var som hade hon velat brista i gråt. Men så
ryckte hon på axlarne och kastade sig i sängen.

När tre kvarts timme förrunnit, gick Johan Larsson för
att väcka Peterzohn.

Både han och kvinnan sovo som stockar med öppna
munnar, som utstötte en vidrig lukt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:26:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ansprak/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free