Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 E. BKATE. ATS 10: 1
austr • i krikum • uarf> • o • hulmi • halftan • tribin • kari •
uarf) • a | tuti || auk • tau^r • bui • ^urkil • rist • ru || naR
Fonetisk transscription: j^ukir rœispi stœin pansi œftin
Assur sœinn^, inöÖurbröÖur sinn, en œndadis austr i Grikkum.
På andra sidan: Godr karl Gulli gat femm sy ni, fiall
á furi frékn drœngs1 Asmundr, œndadis Assurr austr i
Grikkum, vard a holmi Halfdan drepinn, Kari vard at
Dundis auk dauÖr Büi. porkœll rœist runan.
6 Adj. visar, att N. sg. här brukas för väntad A. sg. Detta
förekommer ej sällan i runinskrifter, t. ex. L. 40, 162, 179, 224.
7 Här synes adj. frøkn vara konstrueradt med drœngr i gen.,
i stället att stå som attribut till det samma. Fullt analoga exempel
känner jag icke. Närmast torde väl denna konstruktion hänföra sig
till samma relationsförhållande, som uttrycket uti godr matar, dapr
alls hug ar) rakkr gunnar, gnogr orda, bliör mårdar o. s. v., se Lund,
Oldnordisk Ord†öjningslœre, s. 182 f., Nygaard, Eddasprogets Syntax,
s. 36. Denna är dock konstlad och otillfredsställande. Att Stephens’
antagande, att treks, drœngs är N. sg. och har bevarat det urgamla
nominativmärket -s, är otillständigt, torde man nu ej betvifla och dock
skulle just en sådan form lösa svårigheten och äfven vara teoretiskt
tänkbar som vexelform till drœngr efter Verners lag, men några
faktiska stöd för en sådan form finnas icke.. Ristningen |>ais för pœ%R
på Spånga-stenen, U. F. I, ii, s. 70 är ännu för isolerad att utgöra
något verkligt stöd. Tills vidare torde man alltså få åtnöja sig med
prof. Bugges antagande, att treks är felristning för trekR.
8 Stephens, Macbeth, Jarl Siward og Dundee, Kph. 1876,
hvilken skrift jag känner blott genom Rosenbergs uppgift, Nordh. Aandsliv
I, 110, har gifvit den tydning af inskriften, som ligger till grund för
denna transscription. Stephens anser, att här det slag åsyftas, hvari
den skotske konungen Macbeth föll i striden mot Sivard jarl, år 1054.
En skotsk annal från 1100-talet omtalar nämligen, att Sivard jarl på
sitt tåg framträngde till Dundee (»usque ad Dunde progrediens»)
och deraf sluter Stephens, att slaget måste haføi stått i närheten af
denna stad. Något annat slag vid Dundee på 1000-talet är ej bekant.
Rosenberg anser, att denna förmodan, då alla sammanträffande
omständigheter tagas i betraktande, ej är osannolik, ehuru visserligen
aldrig säkerhet kan vinnas derför, och säger runinskriftens tecken och
språkformer hänvisa på midten af 1000-talet. Formelt är tydningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
