Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 10: 1 1U7NVERSER. 325
Öfversättning: ak • uaRt och Hástœinn samt
Holm-stœinn, bröder, de.künasta män i verlden satte stenen och
många stoder efter sin fader aralstain.
Metrisk form torde med S. Grundtvig böra antagas
för hela inskriften:
ak • uaRt Hástœinn A 3
pá Holmstœinn brøÖr B
mœnnr kü nästa D 1
á midgardi G 1
sœttu stœin 3-st. vers
(145) inskriftens första ord runan t då kunde antagas brukad som i.
Meningen fordrar en N. sg. m. och dess kasus ändelse. Genom
antagande, att t vore att fatta som i, uppkomme en svag N. sg. m.
Dock förekommer i runor ej sällan N. sg. m. utan ändelse -r t. ex.
krim L. 608, Sihuif> L. 862, krist L. 875, kirist L. 283, frumunt
L. 1065, hemik L. 554, sikniot L. 500 (D. II, 144;, rafulf L. 1165
(W. 125), raulf L. 1251, anun L. 1153, unif>ik W. 162 och här kan
denna analogibildning antagas, särskildt i betraktande af att densamma
bör antagas för den på namnen syftande superlativen.
3 Dybeck ifrågasätter, att fa möjligen kan stå för |>air, hvilket
dock finge en föga passande plats. Jag antager att fa är adv. pá
bär brukadt i betydelsen ’then, thereupon’ se Oxf., och jfr
Malsta-stenen L. 1065. Jfr bruket af in uti andra inskrifter.
4 Ordet synes väl kunna vara appellativ, jfr got. midjungards
och motsvarigheterna i v estgermanska språk. Den särskildt mytologiska
betydelsen torde ej behöfva inläggas uti ordet på alla ställen, der det
förekommer, jfr Oxf. Om ordets formella förklaring se Kluge, Beitr.
IX, 194.
5 Jag antager A. pl. af fsv. staki m. ’stake’, jfr allitt. staki ok
sten i landskapslagarne om råmärken. De genom allitteration förbundna
orden torde här betyda ungefär detsamma som lagarnes, om än ändamålet
varit ett annat, ty inskriftens stœin kan ej rimligtvis afse det jordfasta
klippblock, hvari den är huggen, hvilket ingen gerna kunde säga sig
’sätta’, utan torde syfta på någon stensättning, hvaraf många finnas på
platsen enligt Dybeck. Jfr Tryggvælde-stenens skaif) f aasi, Wimmer,
Rim. Opr. s. 260. Huruvida staka äfvenledes syftar på stensättningen
eller afser någon med tiden försvunnen hägnad af trävirke, jfr isl.
hçslur, torde ej kunna afgöras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
