- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
28

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 KOBERT LARSSON. ATS 12: 2

kan derför icke tro på denna öfvergång — för SödL:s
vidkommande åtminstone. Kanske i i siœ uppkommit af e
i mindre betonad ställning, jfr Noreen, Geschichte § 131,
I, a) AnF VI, 383, ehuruväl med detta antagande man
kanske också skulle vänta att någon gång få se °jia- i
sammansättning liksom i fråga om Kocks öfvergång. Dock
kunde ju e vara analogi från enkla ordet. En annan
förklaring af detta i synes mig vara mer tilltalande, den
nämligen, som Bråte, Äldre Vest mannala gens ljudlära s. 16
gifver. Se likaledes Kock, Svenska landsmålen 38 h.,
»Växlingen I: ê i forngutniskan» s. 7. Enligt denna förklaring
har i generaliserats från omljudt pres. ®sihiü > sir. Jfr
ock Lindgren, Burträskmålets grammatik § 86, ö).

i) pistlar 95. 2. Om detta ord se Lindgren, anf. arb.
§ 86, 7) med dithörande not, samt der citerad litteratur,
Hellquist, AnF VII s. 160 med not. 2), 3). Det synes
mig svårt, om ej omöjligt, att afgöra, huruvida ordet är
inhemskt eller lånadt. Sannolikast förefaller det mig, att
ordet är lån, såsom A. Andersson, Salbergs Grammatica
suetica s. 41, och Hellquist betrakta det. Lindgren
antager för de nordiska formerna ett urg. c*fiihsilö och
finner stöd för antagandet af tvåstafvig sing. i ordets
ac-centuering med acc. 2. Om denna accentuering är den
allmänt gängse i riksspråket, kan detta förklaras genom
analogi, jfr Kock, Svensk akcent I, 81. Dialekternas
vittnesbörd tala för, att accent 1 är den ursprungliga, jfr s. 156
not 1) hos Lindgren. I Nerike heter ordet ’tislä’ med aks»
1, jfr Rietz, Svenska allmogespråket. För öfrigt kan man
vara oviss om fsv. inskott af t mellan s och Z, då man ju
ej äger ett enda ex. förutom detta på en dylik företeelse.

j) þrinni 158. 5. Enligt Rydqvist och Schlyter är
detta prinni enstående i fsv. (Skånelagen har prynni, se
Schlyter, Glossarium). Jfr isl. prinnr, Noreen, Altisländische
Grammatik § 374. Detta mot det vanl. fsv. œ i prœnni
stridande i torde kunna förklaras från kardinaltalet. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free