Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 K. G. WESTMAN, OM DELAKTIGHET I DRAP ATS 17: 2
käromål och lysa [dråpet] och nämna alla dem, som voro
med på dråpstället och som han åtalar, eller också får
han nämna* dem, som han vill’.
Käromålet är, som man finner, ännu icke i detalj
utfördt, dess enda syfte är att ge motparten anledning
att infinna sig till svaromål. Texten vänder också
omedelbart härpå tankegången mot dråparen och inför honom
på den forntida scenen: 7då skall dråparen fara till tinget,
stanna ett stycke från tioget och sända män till tinget
för att bedja om lejd. Tingsmännen skola lofva honom
tillträde till tinget, han skall erkänna dråpsanklagelsen’.
Först nu, sedan enligt Schlyters öfversättning
(Glossa-rium ’banorJ)’) dråparen ’bekänt dråpet7, preciserar käranden
sin talan till att gälla viss person som hufvudman och andra
som delaktiga. Om redan denna ordning i
rättsproceduren förefaller märklig, är det vid första ögonkastet ännu
oförklarligare, att dråparens egen bekännelse icke synes
ha den betydelse för rättegången, som man skulle vänta.
Ej nog med att den icke befriar käranden från att
bevisa sin anklagelse i öflig ordning \ den hindrar honom
icke ens från att, när han efter densamma preciserar sitt
käromål, åtala som dråpare, hvem han vill af de
medskyldige.
Med öfverhoppande af det ur min synpunkt oviktiga
inskottet om målsäganderätten, VGL II Dr 22, som för
mig endast stör sammanhanget, fortsätter jag efter
ofvanstående anmärkning öfversättningen, där jag nyss slutade
den: ’då skall arfvingen nämna banemannen; det står ho-
1 Se VGL II Dr 3; VGL I Md 1: 2.
2 Detta kap. innehåller i jämförelse med VGL I Md 1: 1 en
rättsändring, i det kvinna, äfven för det fall att hon har ’barn i knæ\
i enlighet med dåtida vanliga processregler frånkännes rätt att föra
talan på tinget Den polemiska udden mot det förut gällande gör
uttrycket något klumpigt. — Schlyter har en annan uppfattning; han
anser stället i VGL II korrumperadt; VGL. s. 122 n. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
