- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tjuguförsta delen /
46

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

L. FR. LÄFFLER.

ATS 2 i: 5

given av professor J. Paulson i Göteborg 1891. Här har
lagen blott blivit gällande till sin ena hälft, kan man
säga, i det den blott gäller om stavelse som slutar på
konsonant, men ej om vokaliskt slutljudande stavelse.
Jag har ingen annanstädes funnit en sådan inskränkning
av lagen. Huru denna inskränkning uppstått, är
emellertid ej svårt att förstå, om vi först göra klart för oss,
huru denna cesurförlängningslag i sin allmänna form
uppstått.

Som vi erinra oss, fanns redan hos de klassiska
skalderna cesurförlängning undantagsvis. Man erinre sig de
bekanta Vergilianska exemplen (med konsonantslut), som
pläga anföras i våra latinska grammatikor:

Omnia vindt amor et nos cedamus amori
och Désiré plura puêr et quod nunc instat agamus
eller det Ovidianska (med vokalslut):

Mittit Hypermnestra de tot modo fratribus uni.

Vad som nu i den klassiska tiden var undantag,
upphöjdes i medeltidspoesien till regel. Dessa undantag, om
vilka de medeltida författarne läste i sina latinska
versläror, befunnos vara lämpliga att ta vara på, då
versbildningen därigenom ju betydligt underlättades och i all
synnerhet den kvinnligt rimmande leoninska versen
därigenom fick en rik utvecklingsmöjlighet, i det en mängd
ord kunde användas som mittrim, som eljest såsom
slutande på kort vokal voro odugliga därtill. Så blev av
undantaget en lag, som på denna plats för övrigt var så
mycket naturligare, som den gällde förlängning av den
stavelse, varpå i följd av cesuren helt naturligt ett
uppehåll gjordes. Man kan därför säga, att denna
cesurförlängningslag är en yttring av en fullt naturlig
utvecklingsprocess.

Bristande förstånd av denna lag har emellertid mycket
bidragit till det vanrykte medeltidsversen kommit. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/21/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free