Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antiqvariska undersökningar i Skåne. En resberättelse af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
HANS HILDEBRAND.
14
senii disputation af år 17801), Sjöborgs i hans
Samlingar III af år 1830, samt vice Pastor Lundbergs i
Nilssons Bronsålder af år 1862, af hvilka dock Sjöborgs
knappt förtjenar nämnas vid sidan af de tvenne andra.
Vid mitt besök hade jag fått från Esperöd medtaga ett
exemplar af Forssenii disputation, med hvars teckning
jag jämförde ristningarne; men då hr Nilssons arbete är
tillgängligt för en större allmänhet, anknyter jag vid de
i detta intagna figurerna (s. 5) mina anmärkningar.
Stenen 1 (hos Nilsson) fans ej på Sjöborgs tid, och
är sedan dess ej återfunnen. Midtfiguren å denna sten
har hos professor Nilsson tecknats bredare än å
Hilfelings planch, på grund af de andra, af honom citerade
figurerna. Jag skulle icke för min del hafva vågat
före-taga en sådan ändring, då Hilfelings teckning i
allmänhet visar sig vara mycket trogen2).
1) Disputationen citeras alltid under Lagerbrings namn, men är
tydligen författad af respondenten Anders Cliristoplier Forssenius (jfr lians
dedikation till Lagerbring). Lagerbring ansåg dock redan 1776
monumentet »vara af romerskt ursprung. Svea Rikes Historia III, s. 588.
2) »Käglan på stenen N:o 1 är (hos Hilfeling) för smal i jemförelse
med samma figur på alla de andra ritningarne», säger professor Nilsson
i förordet till Bronsåldern. Men Sjöborg, som icke sjelf såg den
ifrågavarande stenen, har återgifvit Hilfelings figur. Af de återstående fyra
teckningarne lär Meusels, Geschichtsforscher V. s. 54, (hvilket arbete icke
finnes i Kongl. Bibliotheket, så att jag sjelf har ej kunnat kontrollera) vara
en kopia af Hilfelings (enligt Sjöborgs Samlingar III, s. 143). En annan
är utförd af asessor Nils Wessman, en tredje under hans tillsyn af Fr.
Feldt, hvilka båda, såsom temligen säkert ätergifvande Wessmans
uppfattning, när han år 1756 besåg kistan, hafva i det närmaste samma
upprinnelse och således måste betraktas icke som tvenne, utan som ett
enda vitne. Den sista teckningen utfördes af N. U. Brocman år 1764.
Det är således mot Hilfelings vitsord allenast tvenne afvikande. Men af
dessa är Brocmans, enligt professor Nilsson, »den sämsta af alla», och
Wessmans är, enligt Forssenius (och Lagerbring) »elegantior justo», enligt
Nilsson, »den grannaste, men i flera fall mycket felaktig.» På grund
häraf anser jag min i texten framstälda betänklighet, att på grund af
tvenne erkändt mindre trogna teckningar ändra Hilfelings synnerligen
trogna, vara berättigad. [Jag har sedan fått kopior af Meusels teckningar.
De äro icke lånade från Hilfeling. Brocmans teckning (Kongl. Bibi. gml
sign. F. e. 24) är under all kritik. W^essmans (Kongl. Bibi. portfölj med
»Teckningar af Svenska fornlemningar») är i hög grad otrogen. Hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
