Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
HANS HILDEBRAND.
14
senii disputation af år 17801), Sjöborgs i hans Samlingar III af år 1830, samt vice Pastor Lundbergs i Nilssons Bronsålder af år 1862, af hvilka dock Sjöborgs knappt förtjenar nämnas vid sidan af de tvenne andra. Vid mitt besök hade jag fått från Esperöd medtaga ett exemplar af Forssenii disputation, med hvars teckning jag jämförde ristningarne; men då hr Nilssons arbete är tillgängligt för en större allmänhet, anknyter jag vid de i detta intagna figurerna (s. 5) mina anmärkningar.
Stenen 1 (hos Nilsson) fans ej på Sjöborgs tid, och är sedan dess ej återfunnen. Midtfiguren å denna sten har hos professor Nilsson tecknats bredare än å Hilfelings planch, på grund af de andra, af honom citerade figurerna. Jag skulle icke för min del hafva vågat före-taga en sådan ändring, då Hilfelings teckning i allmänhet visar sig vara mycket trogen2).
1) Disputationen citeras alltid under Lagerbrings namn, men är tydligen författad af respondenten Anders Cliristoplier Forssenius (jfr lians dedikation till Lagerbring). Lagerbring ansåg dock redan 1776 monumentet »vara af romerskt ursprung. Svea Rikes Historia III, s. 588.
2) »Käglan på stenen N:o 1 är (hos Hilfeling) för smal i jemförelse med samma figur på alla de andra ritningarne», säger professor Nilsson i förordet till Bronsåldern. Men Sjöborg, som icke sjelf såg den ifrågavarande stenen, har återgifvit Hilfelings figur. Af de återstående fyra teckningarne lär Meusels, Geschichtsforscher V. s. 54, (hvilket arbete icke finnes i Kongl. Bibliotheket, så att jag sjelf har ej kunnat kontrollera) vara en kopia af Hilfelings (enligt Sjöborgs Samlingar III, s. 143). En annan är utförd af asessor Nils Wessman, en tredje under hans tillsyn af Fr. Feldt, hvilka båda, såsom temligen säkert ätergifvande Wessmans uppfattning, när han år 1756 besåg kistan, hafva i det närmaste samma upprinnelse och således måste betraktas icke som tvenne, utan som ett enda vitne. Den sista teckningen utfördes af N. U. Brocman år 1764. Det är således mot Hilfelings vitsord allenast tvenne afvikande. Men af dessa är Brocmans, enligt professor Nilsson, »den sämsta af alla», och Wessmans är, enligt Forssenius (och Lagerbring) »elegantior justo», enligt Nilsson, »den grannaste, men i flera fall mycket felaktig.» På grund häraf anser jag min i texten framstälda betänklighet, att på grund af tvenne erkändt mindre trogna teckningar ändra Hilfelings synnerligen trogna, vara berättigad. [Jag har sedan fått kopior af Meusels teckningar. De äro icke lånade från Hilfeling. Brocmans teckning (Kongl. Bibi. gml sign. F. e. 24) är under all kritik. W^essmans (Kongl. Bibi. portfölj med »Teckningar af Svenska fornlemningar») är i hög grad otrogen. Hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
